Jedins återkomst 1983

George Lucas regisserade "Stjärnornas krig", men valde att lämna över tömmarna till Irvin Kershner för nästa avsnitt i rymdsagan, "Rymdimperiet slår tillbaka". Även till den avslutande delen låter han en annan regissör få chansen att visa upp sina talanger. Lucas ville att han nära vän Steven Spielberg skulle regissera, men blev tvungen att tacka nej på grund av sitt medlemskap i Director's Guild.

Istället fick okända walesaren Richard Marquand chansen, som tidigare hade gjort krigsthrillern "Nålens öga". Det var den filmen som hade gjort störst intryck på Lucas och det resulterade i att walesaren fick uppdraget. 45-årige regissören kände sig vettskrämd inför den tuffa uppgiften att avsluta rymdsagan, men insåg att det var hans stora chans och tog jobbet.

Historien fortsätter där "Rymdimperiet slår tillbaka" slutade. Luke Skywalker återvänder till sin hemplanet Tatooine för att rädda Han Solo från Jabba the Hutts fångenskap, medan Rymdimperiet håller på och bygger en ny och ännu starkare Dödsstjärna.

Marquand blev minst sagt en frisk fält och kom med flera beslut som inte uppskattades av chefen George Lucas. Marquand valde exempelvis att ersätta Clive Revill/Elaine Baker som gestaltade kejsaren i "Rymdimperiet slår tillbaka" med skotten ian McDiarmid. Marquands skådespelarval växte dock hos Lucas och till slut valde han själv att ge honom förnyat förtroende i nya trilogin, där han spelade senator Palpatine.

Marquand hade sina fördelar som regissör, men även sina nackdelar. Han hade uppenbarliga problem med sina skådespelare och det ledde till att Kershners regiassistent och Lucas blev tvungen att ta över regiansvaret. Men Marquand hade trots problemen det stora regiansvaret och krediteras fortfarande som den enda regissören.

Han fick lite oförtjänt kritik för den lättsammare tonen i "Jedins återkomst" och framför allt hur viktig roll ewokerna spelade i historien. Walesaren visade med bravur hur man blandar in humor med det gravallvarliga som samtidigt sker i galaxen. Men Marquands tveklöst största genidrag var att rollbesätta briljante Ian McDiarmid som generar sådan avsky mot karaktären. Tillsammans med David Prowse/James Earl Jones (Darth Vader) får vi bevittna filmhistoriens bästa elakingar.

Hur gärna man än försöker kan man inte göra annat än att tycka synd om David Prowse som fick sin röst ersatt av James Earl Jones, men han såg sin chans att få visa upp sig i avslutningsfilmen där man får se Vaders ansikte för första gången. Men rollbesättarna ville hellre ha en erfaren skådespelare för jobbet och jobbet gick till Sebastian Shaw, till Prowses förvåning.

Slutscenen där Skywalker möter kejsaren och Vader är med all rätta en klassisk scen, där samtliga karaktärer visar upp sitt rätta ansikte (inte bokstavligen talat). Men klåfingriga Lucas valde till fansens bestörtning att göra om avslutningen i slutscenen, genom att tillföra onödig dialog. Något som Lucas uppenbarligen har missat att bra regisserade scener behöver inte nödvändigtvis ha en dialog som förklarar karaktärers beteende. Så se den ursprungliga versionen och njut av en perfekt scen.

"Return of the Jedi" var från början tänkt att heta "Revenge of the Jedi", men producenterna insåg att Jediriddare söker inte hämnd, så man ändrade titeln till "Return of the Jedi". Oavsett titelvalet blev filmen i Marquands händer en mycket tillfredsställande avslutning på George Lucas episka rymdsaga. Resultatet blev en trilogi som blev en rejäl stolpe i filmhistorien och en stor inspiration till många filmmakare. Frågan är när och om någon ens har en chans att komma i närheten av denna fantastiska rymdsaga. Nej, troligtvis inte. Man kan inte begära det omöjliga av dagens filmmakare.