Jeune femme 2017

”Jeune femme” handlar om unga Paula som blir dumpad av sin mångårige fotograf-pojkvän och plötsligt står helt ensam på avvägar, utan någonstans att ta vägen. Hon känner sig vilse i sin hatade hemstad Paris, men också i sin egen tillvaro. Vem är hon, när inte längre han längre är där och definierar henne? Utan varken pengar eller bostad, måste hon ge sig ut för att hitta någon typ av mening i livet, den här gången på sina egna villkor.

Överdramatiska, men otroligt mänskliga Paula är alltså filmens huvudperson och den unga kvinnan som vi har äran att få följa i denna dramakomedi. Hon är lite halvjobbig, men samtidigt så himla härlig och ödmjuk i sin gåpåighet att man omöjligt kan ogilla henne.


Hon spelas av en väldigt övertygande Laetitia Dosch med fantastisk karisma som når hela vägen ut från bioduken. Jag smittas av hennes sprudlande personlighet direkt och blir lite förälskad i Paula, som är det där charmiga yrvädret vi alla önskar vi vore, men som få faktisk skulle orka med en längre tid. Men Paula mognar och förändras, för varken hon eller livet står still.

Manuset är verkligen välskrivet och jag älskar dialogerna och monologerna. De är inget mindre än briljant författade och jag kan bara ana vilken fröjd de måste vara för ett par franska öron.

”Jeune femme” är en till synes rätt enkel film, som hela tiden känns väldigt mycket just nu. Den liksom händer medan man ser den. Det är filmat (av Emilie Noblet) som om det inte fanns en tanke bakom och klippt (av Clémence Carré) på samma sätt. Även agerandet och replikerna känns improviserade, vilket oftast bara riktigt bra manus lyckas intala oss.


Samtidigt är detta så otroligt detaljerat och välberättat i varje bildruta. De unga begåvade kvinnorna bakom kameran och kring produktionen i övrigt, lämnar inget åt slumpen. Som åskådare bjuds jag in i historien och får hänga med i den på Paulas villkor, vilket är både spännande och roligt. Detta är äntligen hennes egna äventyr, som kryddas på av färgstarka och oväntade relationer på vägen.

Det börjar som en olycklig kärlekshistoria om en dumpad och smått patetisk ung kvinna, men utvecklas till ett emotionellt och faktiskt optimistiskt drama om frigörelse och acceptans. Det handlar om att vägra vara annat än huvudpersonen i sitt eget liv och peppar röven av sådana som jag, som tenderar att falla in i statistfacket med jämna mellanrum. 


Den här filmen handlar om en kvinna, om Paula, men är samtidigt en berättelse om oss alla som någon gång hamnat framför spegeln och inte känt igen den som tittat tillbaka.

”Jeune femme” är hoppfull fransk diskbänksrealism om livet och dess motgångar. Helt vanliga vardagliga händelser ur rätt persons synvinkel, skildrat och gestaltat av begåvade människor och medsystrar, blir till stor underhållning för vem som helst.