Joe Bell 2020

Joe Bell har ett mål. Han vandrar genom USA, från Oregon i väst till New York i öst, med en stor sorg i bagaget och viktiga ord till alla som vill höra. Hans son Jadin tog sitt liv bara 15 år gammal på grund av skolans mobbare. Joe hoppas dela med sig av sina tunga erfarenheter och brister som förälder, genom föredrag på skolor och mycket förtroliga samtal med varje främmande människa han möter.

Det är lätt att bli cynisk när man ser "Good Joe Bell", för det är en film som förmedlar sitt budskap högt, klart och övertydligt. Lika lätt är det att lägga den kritiken åt sidan och låta de starka känslorna skölja över en. En gripande sann historia har blivit till en mycket rörande och tänkvärd film. Sonen Jadin hade kort innan sitt självmord kommit ut som gay, och Joe grubblar ofta om hur han hade kunnat hantera det annorlunda.

Manusförfattarna Diana Ossana och Larry McMurtry, Oscarsbelönade för "Brokeback Mountain", är tillbaka med ett annat slags gaydrama om undantryckta känslor och sorg. Här är det inte kärleken mellan två cowboys som står i fokus utan kärleken mellan en far och hans son. Som finast skildras den i scenerna där Joe föreställer sig att Jaden vandrar vid hans sida, och de kan ta igen alla de förtroliga samtal som de har missat.

Det hjälper att ha en macho filmstjärna som Mark Wahlberg i huvudrollen. Actionskådisen tog en paus från skjutglada Peter Berg-rullar för att göra sin karriärs kanske mest betydelsefulla roll. Han visar att de riktiga hjältarna är de som strävar efter att vara goda förebilder för barnen.

Men det riktiga fyndet här är Reid Miller som spelar hans son. En stor del av filmen bygger på tillbakablickar till Jadins skoltid, där cheerleading och en hemlig flört med en football-jock varvas med glåpord och slag efter gympan. Det är en rollprestation som helt enkelt krossar ens hjärta.

Därmed sagt är "Good Joe Bell" en långt ifrån helgjuten film. Lägger man det viktiga temat åt sidan och det faktum att den skildrar en verklig tragedi, känns handlingen emellanåt lite väl tunn. Filmens pekpinnar och budskap kunde ha varit mer subtila utan att tappa sinkraft. Istället blir Joe Bells varje möte längs vägen en chans att tala direkt till publiken: "älska era barn, acceptera dem som de är".

Budskapet, som talar om vikten av acceptans och människors olikheter, är inget nytt - men antagligen ett som tål att upprepas. Joe Bells mål var att sprida det över hela USA, så att hans son inte skulle ha dött förgäves. Nu får hela världen ta del av deras berättelse. Håll näsdukarna redo för du kommer behöva dem flera gånger.