Johan Falk - Slutet 2015

Sin vana trogen kastar Team Anders Nilsson (hädanefter kallad TAN, och jag önskar verkligen att jag kommit på benämningen långt tidigare, för även om Anders Nilsson i praktiken fungerar som showrunner har hans arbete som regissör och manusförfattare allt mer minskat under seriens gång) rakt in i jävelskapet. En svepande bild av Göteborg, någon skriker, och kameran för oss till tortyren av en återkommande karaktär som kanske eller kanske inte förtjänar ett bättre öde. Så börjar vägen mot slutet. Att som brukligt mer i detalj beskriva upplägget är svårt, för det är här en hel säsongs händelser och trådar kulminerar. Med såväl råge som vete.

Och action. Mycket härlig action.

Precis som under hela säsongen finns det också gott om vinkningar tillbaka i tiden. Gamla karaktärer har återvänt och tidigare händelser visar sig spela roll. Det görs en återkoppling till ursprungstrilogin, en karaktär som visade sig ha anknytning till skit som kommer upp i ljuset nu, vilket för all del är en efterhandskonstruktion men det fungerar. Ett enkelt sätt att både flirta med nostalgisk publik och att ge lite extra tyngd åt skurkarnas agenda.

Det fanns en sak som störde mig ganska rejält med de två föregående filmerna i säsongen, "Blodsdiamanter" och "Lockdown", nämligen av en stressad handling, av att TAN hade behövt en film eller två till för att på ett tillfredsställande sätt låta historien spelas ut så naturligt som möjligt. Jag hoppades ändå det skulle tillåta sista filmen att rulla smidigt, så hela serien kunde bindas ihop med den där tillfredsställelsen, och där tycker jag man lyckades.

Det är inte nödvändigtvis det mest smidiga av historieberättande vi ser. Logiken får ta ett par skutt, karaktärer styr emellanåt av en lite väl påträngande manusförfattare (något som framför allt karaktären Seth Rydell emellanåt får lida för), men det finns åtminstone ett tydligt mål och ett genomtänkt slut. Vi har såväl tidigare under säsongen gång som i "Slutet" sett ett par kännbara dödsfall, som i sig hjälpt till att höja riskfaktorn här. Gjort det svårare att gissa. 

Och hur det än går för karaktärerna, om de lever eller dör eller fortsätter sina liv i den värld TAN har skapat, har den här filmserien med all önskvärd emotionella tydlighet nått sin vägs ände. På ett bra sätt. Det må vara slut, det gör kanske lite ont, men det är okej. Det är helt okej.