Johan Falk - De 107 patrioterna 2012
Synopsis
Info
Senaste om filmen
Skönt hetsig action
För all del, det är ju han som styr skutan mest hela tiden, lägger upp kursen och så vidare, men det märks skillnad när han själv greppar tag om rodret.
Den här gången gång är krig mellan gangstergäng i fokus. Under en skottlossning i Slottsskogen i Göteborg skjuts blir en liten flicka skjuten, och på grund av detta är strax fler gäng involverade i konflikten. Inklusive en gruppering patrioter som har farliga planer långt vidare än övriga inblandade, farliga planer som har grott länge men nu kan bli verklighet.
Jag interjuvade Anders Nilsson inför släppet av dessa sex filmer, då pratade han bland annat om hur viktigt det var att varje avsnitt i serien gick att se fristående samtidigt som det var en del av helheten. När förra filmen, "Spelets regler", inte riktigt klarade av det, lyckas "De 107 patrioterna" avsevärt bättre. Detta trots att Joel Kinnamans Frank Wagner försöker avsluta sin del av historien, hans medverkan här är liten men viktig framför allt för säsongens övergripande historia, och trots att frön sås för kommande filmer. Trots det känns inte "De 107 patrioterna" bara som ännu en film i mitten. Månadens fall, gängkriget som leder till någonting potentiellt mycket värre, fungerar fungerar som Nilsson tänkt. Fristående men med frön.
Och det är effektivt berättat. Karaktärernas relationer med varandra, skurkarnas beteende, patrioternas vansinniga beteende, allting inbakat i skönt hetsig action. För tempot är emellanåt högt, tillräckligt för att vissa scener ska nå nagelbitarnivå. Jag kan inte riktigt minnas sist Johan Falk, trots överlag hygglig action, fick mig vilja bita naglar.
Ska jag peka ut några skådespelare den här gången, så var Jens Hultén (med lite tacksam fokus på hans Seth Rydell) den starkast lysande stjärnan, tätt följt av Gustav Ekman Mellbins inte alltför skarpa patriot. Och trots visst onödigt överspel från Eric Ericson, gillade jag hans ofta obehagliga insats.
Att den lokala nazistledaren i videoklippet från någon slags patriotisk sammankomst kanaliserade Adolf Hitler i såväl utseende som manéer störde mig förvisso en aning, fast jag kan å andra sidan tänka mig att det är precis så tramsigt svenska små wannabenassar/nissar beter sig i dylika lägen.