Johan Falk - Spelets regler 2012
Synopsis
Info
Ett trevligt återseende
Det är ett trevligt återseende, jag gillar de här karaktärerna och det märks att skådespelarna gör detsamma. Jakob Eklund fortsätter dessutom göra intressanta saker med sin karaktär, en handlingskraftig snut med hög moral som inte är för seriös med att spela efter reglerna. En klyscha? Må så vara, fast vad gör det när skiten fungerar, och Johan Falk fungerar.
Vi kastas in i handlingen två år efter förra filmen, "De fredlösa", när Falk (Eklund) med kollegor befinner sig i Tyskland för att knipa åt en liga som håller på med någon ny typ av jävligt farlig drog. Det är en intensiv inledning, actionfylld (och bra sådan), som visar upp Johan Falks brutalare sida, och han får dessutom i en casinoscen chansen att fullt ut leka James Bond. Knappast en slumpmässig gliring. Väldigt underhållande.
Sedan tas vi tillbaka till Sverige, för knarkjakt och speldjävlar, där vägar korsas med Frank Wagner (Joel Kinnaman), som av personliga själ snart får orsak att återvända som iniltratör hos polisen, trots att hans löfte om att aldrig göra det, och det väl där någonstans farten tappas. Det blir aldrig dåligt, "Spelets regler" är en riktigt stabil thriller, med genomgående bra skådespelare, som i stort sett aldrig blir pinsam, och som känns realistisk inom sin genres väggar. Trovärdig. Men den ska också lägga upp historien för framtida avsnitt, för resten av den andra säsong, samtidigt som den behöver vara fristående.
Och det kommer med ett offer. För all del, här har Anders Nilssons team (manusförfattarna Tage Åström och Viking Johansson, och regissören Charlotte Brännström) lyckats rätt bra. Den känns fristående. Den lägger upp. Den blir dock inte lika tajt, lika självförklarande, som en helt fristående berättelse hade kunnat bli. Det är offret.
"Spelets regler" är ändå inte en dålig film, långt ifrån, och för mina pengar är Johan Falk vida överlägsen andra direkt-till-video-poliser som så ofta tar plats i svensk media, som Peter Habers Martin Beck eller Angela Kovacs Irene Huss (Jakob Eklund är dessutom en bättre skådespelare än dessa båda), men det slår mig att kanske är detta en serie historier som passar bättre att se i snabbare följd än det nuvarande utgivningsschemat tillåter.