Johnny English 2003
Synopsis
Info
Borde vara roligare
Johnny English (Rowan Atkinson) är en naiv, klantig, korkad men välmenande agent på brittiska underrättelsetjänsten. När samtliga andra agenter mördas tvingas man anlita English för att lösa fallet med stulna kronjuveler och han bokstavligen snubblar över den onde Pascal Sauvages (John Malkovich) planer att ta över världen.
Atkinson har gjort sig känd världen över för sin fysiska komik som Mr. Bean, med sitt spattiga kroppsspråk och välformbara nuna men bör även minnas för sin mer sofistikerade humor från TV-serien ”Svarte orm”. Här är det dock det förstnämnda som gäller och karaktären English är på klassiskt tema av den dummare sorten på en rentav irriterande nivå.
Den här agentparodin är, t.ex. som ”Spy Hard” med Leslie Nielsen, ingen samling galna gags i ”Titta vi flyger”-stil utan en mer renodlad komedi som förlitar sig på att driva med James Bond-filmerna och liknande. Den plockar en del dräpande poänger och vinner en del i att utnyttja dess brittiska platser och skådespelare.
Dessvärre faller de flesta skämten ganska platt. Det känns ofta som en kombination av ett slarvigt och fegt manus där man varken orkat eller vågat sticka ut med mer inspirerade skämt utan satsat på ganska tröttsam slapstick. Det är också tyvärr oundvikligt att dra paralleller till den betydligt roligare ”Nakna pistolen”-serien som, trots att den siktar in sig på amerikansk polisfilm, är uppbyggd på samma princip där den klumpige och idiotiske huvudkaraktären gör bort sig gång på gång och samtliga biroller är bollplank för dumheterna.
Atkinson gör sitt bästa och lyckas lyfta filmen en aning. Han kan formen och genren ut i fingerspetsarna och i vissa scener är det ren njutning av att se honom försöka hantera diverse tokiga situationer och stolt hålla huvudet högt när han gör sig själv till åtlöje. Han får fint stöd från Ben Miller i den traditionella, lite otacksamma rollen som sidekick. John Malkovich är kul om än lite bortkastad som fransk skurk med kul peruk. Att popstjärnan Natalie Imbruglia är ett extremt torrt val som femme fatal känns överflödigt att ens nämna.
På det stora hela är det en ganska harmlös, småkul film som Atkinsons hardcore-fans lär uppskatta. Men jag blir mer sugen på att återså honom i gamla Mr. Bean-filmer, eller ha ett ”Nakna pistolen”-maraton. Här finns större potential för skratt än man faktiskt utvinner.
