Jonah Hex 2010

Var allt började gå fel kan vi bara spekulera om. Själv misstänker jag problem med attityden, det är som om någon tänkt att förlagan är en serietidning, och serietidningar betyder superhjältar, och superhjältar har krafter, och därför ska Jonah ha såväl övernaturliga förmågor som lattjo prylar. Även om förlagan i det här fallet är en westernkaraktär ur DC:s (Superman, Batman, etcetera) stall, mer jordnära och helt utan superkrafter.

För att inte tala om explosionerna. Alla dessa löjliga, överdrivna, malplacerade, explosioner, antagligen apterade mest för att tillfredsställa actionkåta producenter.

Vi möter Jonah Hex (Brolin) när han får sitt berömda ärr i ansiktet av Quentin Turnbull (John Malkovich), som samtidigt passar på att ta livet av Hexs fru och unge. Jonah överlever mot förmodan, medan Turnbull å sin sida ser ut att omkomma i en hotellbrand. En tid går, vår hjälte har blivit prisjägare och ligger med Megan Fox, när presidentens män knackar på dörren; Quentin Turnbull är tillbaka med planer för en storskalig attack den fjärde juli och bara en man kan stoppa honom. Nationens överlevnad hänger nu på Jonahs axlar.

Den sista meningen i stycket ovan är för övrigt inte min, utan ett typexempel på klichéerna som fyller filmen. Den repliken, liksom större delen av presidentens dialog, liksom inledningen där Jonah Hexs bakgrund berättas med voiceover och i animerat format, är ren exposition. Dialoger och monologer som enbart är till för att ge publiken information. Berätta istället för att visa.

Expositionen, tillsammans med den extremt korta speltiden (cirka 80 minuter), får det kännas som att "Jonah Hex" är nerklippt, väldigt illa nerklippt, att scener och historietrådar ansåg för usla, och  budget (eller tid, eller vilja, eller allt) saknades för omfilmning och istället ersattes av exposition och animation. Med tanke på vad som lämnats kvar, är det oerhört överraskande att filmen lockat till sig en sådan ensemble.

För det är verkligen en riktigt intressant ensemble de har fått till, riktigt bra. Brolin och Malkovich har sällskap av Michael Fassbender (från bl a "Inglorious Basterds") som Turnbulls närmaste man, Aidan Quinn som President Grant, och en personlig favorit i Will Arnett (TV:s "Arrested Development") i liten otacksam roll som arrogant officer. Listan kan kanske inte göras mycket längre, det räcker att säga att det inte är på skådespelarsidan man misslyckats.

Jag pratar tyst om Megan Fox och tänker fortsätta med det.

Så det är synd, det är väldigt synd, att vad som på pappret lockade visade sig vara ett hafsverk. Ett dåligt hafsverk. Man finner sig frågande inför vad som lockade så många bra skådespelare, om det fanns ett exceptionellt originalmanus vars kvalitéer illvilliga bolagsbossar inte såg. Fast det är svårt att se vad i den här röran som kan ha fungerat.

Och vad tusan var grejen med den där vampyrdoftande, väggspringande, reptilmannen?