Jonathan 2018
Synopsis
Jonathan lider av en ovanlig åkomma. Han bor tillsammans med den enda som förstår honom, hans bror John. De lever i samma hus, men ses aldrig fysiskt, utan kommunicerar genom inspelade videoklipp. Den ena är bara aktiv på dagen, den andra på kvällen.
Info
Dubbelt trubbel i överraskande sci-fi-drama
Ansel Elgort imponerar med inte bara en, utan två starka rollinsatser i ”Jonathan”. Här spelar han nämligen två tvillingbröder, rättare sagt två olika medvetanden, som delar på samma kropp. Det är ett lågmält, smart och snyggt drama med en sci-fi-twist som fascinerar.
Jonathan vaknar upp klockan sju på morgonen, tar en löprunda och sedan vidare till jobbet på Manhattan. Det är samma procedur varje dag. Rutiner som är viktiga att hålla för att vardagen ska fungera. För klockan sju på kvällen tar nämligen Jon över. Hans "tvilling" är ett andra medvetande i samma kropp.
Bröderna är annars så olika de kan bli. Jonathan är den välkammade arkitekten med ambitioner i livet, Jon är den festglade slackern. En uppsättning av strikta regler har hjälpt dem att samsas och leva två fungerande liv ända sedan de var barn: ”Inga lögner. Ta hand om kroppen. Inga flickvänner.” Bröderna kommunicerar med hjälp av videomeddelanden för att underrätta den andre om allt som hänt under dagen. Men det börjar bli komplicerat när Jon bryter mot en av reglerna, och Jonathan anlitar en privatdetektiv för att ta reda på vad hans bror egentligen gör om kvällarna.
Den som klagar på att Hollywood saknar nya idéer behöver bara bredda sina vyer, och det går att hitta mängder av spännande och originella filmer som lätt flyger under radarn. ”Jonathan” är en sådan, och med Ansel Elgort i huvudrollen borde den tilltala en young adult-publik som vill se något mer tänkvärt och kittlande än ”Divergent”. En touch av sci-fi ger filmen dess spännande premiss, men annars utspelar det sig som ett drama om två bröder, med all den syskonkärlek och svartsjuka som kommer på köpet.
Det är ett smart drag att låta historien enbart följa Jonathan, den ordentlige av de två. Den mer avslappnade brorsan Jon bara syns i de videoklipp som han varje natt spelar in till sin bror. Men det blir ändå tydligt att Elgort lyckats skapa två trovärdiga karaktärer som verkligen känns så omaka och samtidigt så sammanlänkade som tvillingar kan bli. Inte bara frisyren och kläderna skiljer sig åt, hela hans sätt att prata och föra sig skiftar mellan scenerna. Det går inte annat än att imponeras av Elgorts dubbla roller, som båda känns lika mänskliga och äkta, fulla av känslor, som de väljer att visa eller dölja på helt olika sätt.
Långfilmsdebuterande filmregissören Bill Oliver jobbar med ett genomtänkt och stilrent foto. Speciellt gillar jag hur bilderna verkar spegla Jonathans sinnesstämning. Ofta är han ensam i halva bilden, som för att förtydliga att hans andra hälft inte är närvarande. Lågmäld musik och diskreta ljudeffekter hjälper till att skapa en stämning som nästan påminner om en psykologisk thriller.
”Jonathan” är inte filmen som golvar sin publik med stora specialeffekter, eller får oss att tänka till kring stora idéer. Den jobbar snarare med små medel, och lyckas bygga en spännande atmosfär och en oförutsägbar historia som håller mig fascinerad från början till slut.
Bröderna är annars så olika de kan bli. Jonathan är den välkammade arkitekten med ambitioner i livet, Jon är den festglade slackern. En uppsättning av strikta regler har hjälpt dem att samsas och leva två fungerande liv ända sedan de var barn: ”Inga lögner. Ta hand om kroppen. Inga flickvänner.” Bröderna kommunicerar med hjälp av videomeddelanden för att underrätta den andre om allt som hänt under dagen. Men det börjar bli komplicerat när Jon bryter mot en av reglerna, och Jonathan anlitar en privatdetektiv för att ta reda på vad hans bror egentligen gör om kvällarna.
Den som klagar på att Hollywood saknar nya idéer behöver bara bredda sina vyer, och det går att hitta mängder av spännande och originella filmer som lätt flyger under radarn. ”Jonathan” är en sådan, och med Ansel Elgort i huvudrollen borde den tilltala en young adult-publik som vill se något mer tänkvärt och kittlande än ”Divergent”. En touch av sci-fi ger filmen dess spännande premiss, men annars utspelar det sig som ett drama om två bröder, med all den syskonkärlek och svartsjuka som kommer på köpet.
Det är ett smart drag att låta historien enbart följa Jonathan, den ordentlige av de två. Den mer avslappnade brorsan Jon bara syns i de videoklipp som han varje natt spelar in till sin bror. Men det blir ändå tydligt att Elgort lyckats skapa två trovärdiga karaktärer som verkligen känns så omaka och samtidigt så sammanlänkade som tvillingar kan bli. Inte bara frisyren och kläderna skiljer sig åt, hela hans sätt att prata och föra sig skiftar mellan scenerna. Det går inte annat än att imponeras av Elgorts dubbla roller, som båda känns lika mänskliga och äkta, fulla av känslor, som de väljer att visa eller dölja på helt olika sätt.
Långfilmsdebuterande filmregissören Bill Oliver jobbar med ett genomtänkt och stilrent foto. Speciellt gillar jag hur bilderna verkar spegla Jonathans sinnesstämning. Ofta är han ensam i halva bilden, som för att förtydliga att hans andra hälft inte är närvarande. Lågmäld musik och diskreta ljudeffekter hjälper till att skapa en stämning som nästan påminner om en psykologisk thriller.
”Jonathan” är inte filmen som golvar sin publik med stora specialeffekter, eller får oss att tänka till kring stora idéer. Den jobbar snarare med små medel, och lyckas bygga en spännande atmosfär och en oförutsägbar historia som håller mig fascinerad från början till slut.
| 13 november 2018 15:30 |
Skriv din recension
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera Jonathan
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu