Journey to the Mysterious Island 2012

I första filmen gjorde Brendan Fraser den berömda titelresan tillsammans med en söt blondin och sin minderåriga brorson (Josh Hutcherson). Den senare, som vuxit från rar barnskådis till kompetent tonårsaktör, är med även denna gång och är i full färd med att hitta sin försvunna morfar på den mystiska ö Jules Verne skrivit om. Här finns några glimtar litteraturhistoria i en hyfsat fyndig del av historien innan Hutcherson och hans hederlige styvfar (Johnson, vem annars?) ger sig iväg på äventyr. De guidas av en tokig helikopterpilot (Luis Guzmán) och hans dotter (Vanessa Hudgens) innan de hamnar på ön där morfar (Michael Caine) lever med ett gäng djur i varierande storlekar. Nu måste man snabbt ta sig därifrån innan härligheten sjunker.

Tempot går inte att klaga på i det här matinéäventyret. Man slösar lyckligtvis inte bort alltför mycket tid på huvudkaraktärernas relationer (strulig tonåring med dysfunktionell relation med ömsint styvfar, ni vet) och storyn funkar på sin lättsamma genres nivå. Problemet är att när vi hamnar på ön så blir det en överdos av inte alltför välsmakande déjá vu. Vi har sett den här gruppen av typer och deras möten med diverse monster/förvuxna djur otaliga gånger, både i klassiska 50-talsfilmer och mer moderna likar. Här saknar man dock de gamla filmernas charm och hjärna, även om effekterna är förhållandevis bättre. Det är en hel del vetenskapligt snack som lär gå målgruppen, den yngre publiken, över huvudet medan manus (både när det gäller handling och humor) är på naivt barnslig nivå. Som så ofta underskattar man barnen.

Jag hade gärna sett lite mindre stereotypiska rollfigurer även om skådespelarna gör det mesta av dem. Johnson är sitt vanliga, harmlösa jag och Hutcherson (utmärkt i "The Kids Are All Right") bevisar att han är godkänt huvudrollsmaterial. Vanligtvis duktige Guzmán har dock fått en riktigt pinsamt clownliknande roll och en Oscarsvinnare av Caines kaliber hör knappast hemma här. Samtliga har fått riktigt rutten dialog att jobba med och de stundtals imponerande actionsekvenserna sänks av repliker som får en att skynda efter skämskudden. Att man sen rollsatt det personlighetsbefriade kuttersmycket Hudgens (ja, hon gör entré slängandes med håret i slow-motion) i shorts och linne storlek XS säger väl något om filmens producenter.

På det stora hela duger det här äventyret till att döda lite tid och mätta några rastlösa, mindre intellektkrävande barn. Tempo och effekter är ofta över medel och skådespelarna har charm och talang nog att göra det bästa av historien. Ett önskemål är dock att om man i framtiden har så pass mycket pengar till en film och dessutom rättigheterna till Jules Vernes historier att man satsar på ett bättre manus, en regissör kapabel till större saker än "Som hund och katt 2" - och utnyttja Michael Caine mer än att sätta honom på en flygande jätteinsekt.