Joyland 2022

“Joyland” är en fin och insiktsfull skildring av en familj i Lahore, Pakistan, regisserad med säker hand av nykomlingen Saim Sadiq. Han är den förste pakistanske filmmakaren att knipa Cannes filmfestivals prestigefyllda Jurypris i Un Certain Regard-sektionen, men filmen vann även queerpalmen.

 

För “Joyland” må vara ett drama om medlemmarna i en traditionell, pakistansk familj men i centrum står den vackre dagdrömmaren Haider (Ali Junejo). Pappan är familjepatriarken Abba (Salmaan Peerzada) och han bestämmer allt från vem som ska slakta familjens get till vem som ska hämta ett glas vatten. När Haiders fru Mumtaz (Rasti Farooq) vill köpa en Air Conditioner måste de i sådana fall köpa två eftersom pappan har första tjing.

 

Haider och Mumtaz förhållande känns dock väldigt modernt. Hon är brödvinnaren i familjen medan Haider hjälper till därhemma med att passa brorsbarnen och koka linser till fruns lunchlåda. Det är Mumtaz som får rycka in och slakta geten när Haider tvekar. Förhållandet dem emellan känns varmt och kärleksfullt - men mer som bästa vänner än man och hustru. Och Abba är inte nöjd. Han undrar varför Haider och Mumtaz inte har barn än - är det för att de inte vill eller för att han inte kan?

 

Så en dag får Haider erbjudande om anställning, men jobbet visar sig vara som bakgrundsdansare till transpersonen Biba (Alina Khan). Vad som här kallas erotisk teater kan nog mer jämföras med en mycket städad dragshow enligt västerländsk standard. Trots detta skulle skandalen vara ett faktum om Haidars nya jobb blev känt (hela familjen verkar dock vara välbekanta med den erotiska teatern), och för att komplicera situationen ytterligare känner sig Haidar omedelbart dragen till Biba.

 

Filmen visar på vilken negativ inverkan rädsla för skandaler och fastklängande vid meningslösa regler har inte bara på den som tvingas förtrycka sin sanna natur, utan på alla individer runtomkring. “Joyland” är både rolig och sorglig, och respektfullt berättad med mycket värme och ömhet. Framför allt ger den en ärlig och nyanserad bild av alla inblandade utan att vara språkrör för någon specifik demografi. Här finns inga “fiender”, bara sociala normer som med sitt förtryck dödar allas chans till lycka.

 

När vi ser filmen känns det så uppenbart att om bara den kunde tillåtas vara tillsammans med den andra, kunde den tredje få fortsätta jobba och den fjärde få följa sin egen lyckas väg. Men alla karaktärerna är fångade i en social struktur som gör detta omöjligt.

“Joyland” är berättad i lugnt och jämt tempo, och filmen är stämningsfull och fängslande nog för de två timmarna och sex minutrarna att flyta på utan något sneglande på klockan. Handlingen har överraskande vändningar, och införlivar scenografin på ett fint och intelligent sätt för att tillföra berättelsen.

 

"Joyland" är en imponerande debut, och det ska bli spännande att följa Saim Sadiqs fortsatta filmbana liksom hans lysande skådisar Ali Junejo, Alina Khan och Rasti Farooq.