Jul i Flåklypa 2013

Det mesta är sig likt i Flåklypa, trots att originalet spelades in för 39 år sedan (Vietnamkriget pågick, Torbjörn Fälldin var statsminister). Gamle Reador arbetar fortfarande med att reparera bybornas cyklar, Solan och Ludvig bor fortfarande med den gamle uppfinnaren på bergets topp. Sengångarigelkotten Ludvig är sitt vanliga sävliga jag. Solan verkar dock ha växt till sig en smula och ägnar största delen av tiden åt att supa på lokala krogen och dra rövarhistorier för sina spritvänner - när han inte jobbar på det lokala stålverket. En något udda utveckling för den överenergiske fågeln med tanke på att det är en barnfilm.

Även den här gången tar filmmakarna tid på sig att etablera miljö och karaktärer och det dröjer en bra bit innan själva berättelsen tar fart. Det drar ihop sig till jul i Flåklypa men eftersom dalen fortfarande är grön som en sommardag infinner sig inte den rätta julkänslan. Tidningsredaktör Frimand Plösen lovar varje dag att snön ska komma i lokaltidningen, för att varje dag bli lika besviken när den inte gör det. Till slut beslutar han sig för att ta hjälp av uppfinnaren Readors hjälp för att konstruera en snömaskin. Ett projekt som inte visar sig vara så enkelt som någon tror.

Regissör Rasmus A. Sivertsen har tursamt nog valt att göra filmen med samma  stop-motionteknik som originalet använde sig av - istället för att gå ner i CGI-träsket som så många andra barnfilmer gladeligen gör. På det hela taget är animationen ett par snäpp bättre här, fullt i klass med Aardman-produktioner. Samtidigt saknar scenografin den charm som gjorde "Flåklypa Grand Prix" så egensinnigt vacker att se på. Här anar man mer moderna referenser som Tim Burtons "Corpse Bride" och ovan nämnda Aardman.

Den ibland väl gladlynta musiken är här utbytt till ett mer passande soundtrack med ett par snygga klassiska inslag. Det funkar utmärkt. Även de svenska rösterna är bra, Solan funkar betydligt bättre här än i Wenche Myhres version. Det är bara Beppe Wolgers trygga röst som saknas.

Men trots att "Flåklypa 2" till stor del är en lyckad uppföljare äger den inte samma charm som den första filmen. Till viss del beror det på den något krystade skurkrollen som tidningsredaktör Plösen spelar, många av de journalistskämt som betas av under hans ledning faller platt till marken. Men även maskinerna är lite tråkigare den här gången. Racerbilen från originalet var ett under av mysiga spakar och märkliga reglage som fick varje barnsligt sinne att spinna till. Här är det en snömaskin som står i centrum. Oavsett hur fin den är så blir det liksom inte samma grej.

Som en stunds trevlig familjeunderhållning passar "Solan och Ludvig - Jul i Flåklypa" alldeles utmärkt. Sivertsen har genomfört uppdraget med hedern i behåll. Men någon ny klassiker rör det sig inte om - Ivo Caprinos film från 1975 står ohotad i den norska filmhistorien.