Jungle Cruise 2021

Kommer ni ihåg när sjövilda pirater härjade för att gräva fram dineros åt Disney? ”Pirates of the Caribbean” – en film som byggde på en åkattraktion i Disneyparkerna med samma namn - tog biodukarna med oväntad storm. Johnny Depp togs in i A-listvärmen igen och studiocheferna såg dollartecken och skrattade hela vägen till banken från början på 2000-talet och femton år framåt.

Det är en framgångssaga Disney vill upprepa. Piraterna är väl kanske inte helt kapsejsade men nog har luften gått ur seglen. Vad är då bättre än att skapa en helt ny potentiell serie filmer som bygger på en av Disneyparkernas åkattraktioner?

”Jungle Cruise” är ett fartfyllt, familjevänligt äventyr som ekar vagt av svunna tiders fantastiska matinéer. I centrum av handlingen står Emily Blunts Lily – en adelsdam och äventyrerska med skinn på näsan. Hon är på jakt efter en mytomspunnen blomma i Amazonas och till sin hjälp har hon en gammal amulett och sin betydligt mindre äventyrlige lillebror MacGregor.

Transportmöjligheterna för djungeln vid denna tid liknar de nutida – den bästa (och möjligen enda) sättet att ta sig runt är via Amazonas och det är här Frank – en charmig skojare med hemligheter kommer in i bilden. Frank lovar dyrt och heligt att föra Lily och MacGregor mot deras mål men har helt egna planer för resan.

Emily Blunt är fullständigt självklar i sin roll som Lily. Det är häpnadsväckande att den snobbigt snörpta assistenten från ”Djävulen bär Prada” är samma kvinna som numera glider naturligt mellan action, drama och komedi. Det är en mångsidighet som är få förunnat och cementerar Blunt som en av vår tids större talanger. Personkemin mellan henne och naturligt charmige Dwayne ”The Rock” Johnson är lika oväntad som välkommen och spänningen och käbblet dem emellan håller filmen vid liv när vi inte skäms bort med fantastiska panoramavyer och imponerande effekter.

Jack Whitehalls omskrivna gaykaraktär då? Konspirationsteorierna på nätet till trots är rollen inte katastrofal som många trott. Visserligen doppar Disney tårna oändligt försiktigt i den sexuella jämlikhetens bäck. Men MacGregor utvecklas faktiskt från att vara en levande gaystereotyp (mesig och stilbesatt comic relief) till att bli en kapabel och stridsduglig medhjälpare som rentav får beröm av Frank för sin högerkrok. När det gäller ett eget kärleksintresse drar dock Disney effektivt ner järnridån – MacGregor hotar inga intäkter så länge han är fullständigt asexuell och hans preferens för män nämns mellan raderna i en scen byggd för att väcka sympati snarare än engagemang. Trots att jag inombords hör Miranda Priestleys spydighet om glaciär hastighet är det ändå ett (senkommet) steg fram för Disney beträffande queer synlighet.

 

”Jungle Cruise” är en färgkaskad till film där produktionsvärdet märks i de fantastiska bilderna där landskap förenas med specialeffekter. Antalet statister och minutiöst koreograferad kalabalik är en fröjd och skåda och det är ett nöje att ta del av filmens inledande del som äger rum på Franks trogna skuta. Tyvärr håller det inte hela vägen in i mål när den avslutande specialeffektstäta delen (med strider mot fiender som är som ekon av ”Pirates” spökpirater) får mig att tappa intresset en smula. Såväl Jesse Plemons som Paul Giamatti känns dessutom som alldeles för solida skådisar för att slösas bort i sina nonsensroller.

Men allt som allt är det en lyckad och färgsprakande tur ut i Amazonas vildmark.

 

▸ Streama "Jungle Cruise" på Disney+