The Lost World: Jurassic Park 1997

"Jurassic Park" var inte bara banbrytande med sina häftiga specialeffekter utan även en av de ultimata popcornäventyren både från 1990-talet och Steven Spielbergs karriär. En uppföljare var alltså oundviklig. Lyckligtvis tog sig Spielberg an uppdraget själv men som med många uppföljare är det en ihärdig känsla av mer, större och samma sak.

För att bryta fasaden av déjá vu så har man ersatt huvudrollsinnehavaren Sam Niell med Jeff Goldblum vars Dr. Ian Malcolm blivit en ofrivillig kändis/driftkucku efter händelserna i första filmen. Motvilligt men med hyfsat trovärdig motivation (pantologisten-flickvännen är redan där) följer han med på en expedition till en ny ö med framavlade dinosaurier. Där finns både det snälla gänget och skurkarna som självfallet vill fånga in och utnyttja bestarna i kommersiellt syfte. Sådana planer brukar som vi alla vet sällan sluta bra...

"The Lost World" skulle kunna vara klart sämre. Spielbergs närvaro i kombination med skådespelarna och effekterna garanterar ett ofta spännande och roande äventyr. Men ribban är satt högt och även om det är omöjligt att nå upp till originalets slagkraftiga nivå så kommer man inte riktigt i närheten heller.

Det är på många sätt en ganska typisk uppföljare. Det är lite mer och större av allt men desto mindre stämning och mänsklighet. Den är - förvånansvärt - ganska slarvigt klippt och full av klyschor, som frånvarande fadern/pojkvännen, den gamle fiskaren med varningar, uppenbara offer som går iväg ensamma eller ut i högt gräs, och den gamla striden mellan den onda människan och naturen. Det är ett ädelt budskap men har gjorts, inte minst i "Jurassic Park" och "King Kong" (som sista halvan praktiskt taget är en remake av).

Men visst slinker den ner. Det finns en lättsam, humoristisk ton (även om skämten om människor som dinosaurieföda blir lite för många), uppmuntrad av Goldblums sarkastiska personlighet. Action- och jagarsekvenserna är välpumpade med adrenalin. Bland skådespelarna finns flera pålitliga namn, inklusive en då mindre känd Julianne Moore med fantastisk utstrålning och birollsproffs som framlidne Pete Postlethwaite, Arliss Howard och vår egen Peter Stormare (som dock inte har många repliker innan han säger "helvetesfan" och blir uppkäkad). Tyvärr har de sistnämnda fått rätt endimensionella skurkroller, som den brittiske storviltsjägaren och den giriga affärsmannen - karaktärstyper som båda fanns med i filmen från 1993.

Man har inte direkt tråkigt men filmen är inte den häftiga äventyrsupplevelse som den vill vara. Tempot är ojämnt, man drar ut på många sekvenser och en del (lite desperat framtvingad) action utesluter stundtals filmens stjärnor - dinosaurierna. "The Lost World" är långt ifrån en av de sämsta uppföljarna och är klart sevärd som lättsam underhållning. Men liksom många uppföljare bleknar den i jämförelse och ur regissörens CV är den en av de mer lättglömda titlarna.