Justin Bieber: Never Say Never 2011

Redan i inledningen dyker varningstecknen upp. Två händer bildar ett hjärta kring amerikanska flaggan. 10-åriga fans med läppglans förklarar hur hela deras liv kretsar kring Justin. Texten: "This is HIS story" (vi kan alltså räkna med att ett dussintal producenter sett till att stjärnan inte framställs på något negativt sätt). Sen skryter man i de pampiga förtexterna om gästframträdanden av Miley Cyrus, Jaden Smith och Boyz II Men! När Justin sedan sträcker fram sin hand i 3D mot mig (en, tyvärr, återkommande effekt) ryggar jag bestämt tillbaka.

Hoppet om en någorlunda intressant film dör ganska tidigt när Justins mamma kallar honom för ett "Guds mirakel". Denna mamma har för övrigt filmat Justin sedan barnsben och hennes tonläge i ständiga gamla videoklipp påminner om skräckföräldrarna i "Brüno" som gick med på att fettsuga sin bebis för ett modelljobb.

Sen börjar tjatet. Managers, assistenter, röstlärare, artister - alla beskriver Bieber som ett underbarn och brer gärna på vilken mysig familjerelation de har. Allt varvat med scennummer där Bieber framför sina lättglömda hits och uppträder med sin ännu mer medelmåttiga dans. Okej, grabben kan sjunga men vad detta fanatiska beteende kring hans person kommer ifrån är omöjligt att förstå för en icke insatt.

Och här ges ett gyllene tillfälle att försöka förklara det men alla chanser bränns på en pinsamt inställsam marknadsföringsshow. Vi får knappt följa med bakom kulisserna eller ens lära känna personen i fråga. Det lilla man får se av Bieber är en personlighetsbefriad, uppmärksamhetstörstande barnstjärna av typen som hotar att raka av sig håret för att hans assistent ska säga att hon älskar honom.

Det finns ingen kritiskt granskande synvinkel någonstans, knappt några negativa sidor av tonåringens hysteriska turnéliv. I förbifarten nämns det att han saknar ett normalt liv, vilket snabbt sopas under mattan. Filmens enda dramatiska vändpunkt är när han får halsont och tvingas ställa in en konsert. Händelsen skildras likt ett världsledarmöte inför tredje världskriget.

När man inte tror att det kan bli värre så börjar man utnyttja de stackars hjärntvättade fansen för att få frälsarpoäng. Biebers hantlangare delar nöjt ut fribiljetter till sporadiska beundrare likt en drottning som adlar sin tronarvinge. Sedan ska en gråtande tonårsflicka dras upp på scen under varje konsert för att tacksamt ta emot rosor och bli tafsad på av herr Bieber.

Att det är väldigt tacksamt att som cynisk filmkritiker såga en film om Justin Bieber, eller vad man tycker om honom spelar ingen roll. Hade filmen skildrat stjärnan på ett intressant, djupgående sätt likt den klart överlägsna "In Bed with Madonna" och gett mig en chans att åtminstone förstå hans storhet hade betyget blivit betydligt högre. Nu blir det bara en smetig, tjatig reklamfilm utan udd eller finess. Och när Justins pappa snyftar till en av sonens smöriga ballader som kompas av ett barndomsbildscollage på storduk i bakgrunden tar jag fram spypåsen.