The Karate Kid 2010

Den här gången utspelar sig historien inte i en liten amerikansk småstad utan något så exotiskt som en kinesisk miljonstad. I sann globalistisk anda tvingas den ensamstående mamman Sherry (Taraji P. Henson) flytta från recessionens Detroit till ett nytt jobb i Peking, något som hennes 12-åriga son Dre (Jaden Smith) inte uppskattar. Charmtrollet Dre vilar dock inte på lagrarna utan hittar den söta grannflickan Meiying så fort han sätter sin fot utanför lägenhetsdörren, och strax därefter: Cheng, en mycket avundsjuk och aggressiv konkurrent (spelad av Zhenwei Wang). När det visar sig att Cheng är en riktigt fena på kung fu inser Dre att han har problem. Hur ska han kunna besegra Cheng och hans osympatiska vänner om han inte själv får lära sig kung fu?

Det dröjer inte länge innan den moderna versionen av Mr Miyagi dyker upp och räddar dagen, spelad av ingen mindre än Jackie Chan. Här spelar han den av livet stukade vaktmästaren Mr Han, som naturligtvis visar sig vara en mästare på äkta kung fu. Resten är, som man säger, historia.

Berättelsen är med andra ord i princip identisk med åttiotalsversionen och filmen igenom dyker övertydliga blinkningar upp som till slut blir aningen tröttsamma. Den stora skillnaden ligger främst i tre saker: den kinesiska miljön, Jaden Smith i huvudrollen och filmens längd. Något förvånande fungerar det förstnämnda alldeles utmärkt. Kulturkrockarna är visserligen av det mer förutsägbara slaget men som kulisser till en välbekant story fungerar filmens version av Peking riktigt bra. Att kampsporten sedan bytts ut från karate till kung fu är så klart logiskt i sammanhanget men det hela blir lite komiskt då titeln uppenbarligen var för dyrbar för att ändras.

Att Jaden Smith är begåvad går inte att förneka, inte heller att pappans karisma delvis har gått i arv. Smith är utan tvekan en duglig barnskådis men trots det så är han också en av filmens största problem. Han är lite för perfekt, lite för charmig för att övertyga som trulig underdog. Att han dessutom är två äpplen hög och ser ut som en nioåring gör det hela ännu märkligare. Originalets Ralph Macchio hade en lite valpig tonårsfrustration som passade perfekt i sammanhanget. Att se underbarnet Jaden Smith dropkicka kinesiska huliganer känns mest...fel. Då är Jackie Chan betydligt bättre i sin roll och lyckas faktiskt krama ur lite känslor ur sin stolpigt skrivna karaktär.

Tyvärr är "Karate Kid" med sina två och en halv timmes speltid på tok för lång. Regissör Zwart förklarar och förklarar och gör sitt bästa för att återupprätta ikoniska scener men till slut går han för långt. Hade 45 minuter kapats bort hade det kunnat bli ett helt annat driv i berättandet, nu är träsmaken ett av mina mest bestående minnen från filmvisningen. Men trots ovanstående reservationer är det inte heller den katastrof man skulle kunnat befara. Miljöerna, birollerna och Jackie Chan gör sitt för att åtminstone göra 2010 års version godkänd, men det är på håret.