Kärlek i kolerans tid 2007

Jag har en känsla av att ”Kärlek i kolerans tid” blivit någon sorts nationellt prestigeprojekt, ungefär som Arn-filmatiseringarna för Sverige. Inte konstigt med tanke på att nobelpristagaren Gabriel Garcia Marquez blivit något av en världsberömd nationaklenod i Colombia. Författaren med det både egenartade och fantasifulla berättarsättet har hittills refuserat varje erbjudande om att göra film av hans böcker. Tills nu vill säga och först ut är ”Kärlek i kolerans tid”, historien om Florentino (Javier Bardem) som får sitt hjärta krossat av Fermina (Giovanna Mezzogiorno) och i ett försök att lindra sin totala sorg lägrar varje kvinna han möter. 

Det ska klargöras att en Garcia Marquez-roman inte är något som låter sig filmatiseras i en handvändning. Det är något av dignitet och ”Kärlek i kolerans tid” kanske än mer. Ett exotiskt sorgedrama med Romeo & Julia som förebild. Frågan är om det ens går att göra bra. I konstnärligt uppmuntrande anda måste regissören Mike Newel ges en klapp på ryggen för att i alla fall ha vågat. Men längre än så kommer man inte, i alla fall inte meden blek kopia till historia. För det är påkostat och snyggt men knappast genomarbetat... eller måhända överarbetat. Likväl en självuppfyllande kliché och inte mycket att visa upp.

Att lyckas med konststycket att göra ett hastverk på över två timmar är förundransvärt i sig självt men Mike Newell kan. Ödesdigert har han förvandlat Garcias skapelse till en halvmesyr där den litterära poesin är som bortblåst. Det erotiskt passionerande blir skrattretande och det drabbande blir löjeväckande. Tillsammans med en ensemble som minst sagt hackar sig fram på engelska blir det bara sorgligt. John Leguizamo som i mina ögon aldrig varit en särskilt begåvad skådespelare visar här hur dålig han faktiskt är. I ett flagrant fall av överspel skiftar hans karaktär från mexikansk ranchero till en hillbilly från Texas. Förfärligt men ingalunda unikt. Även Javier Bardem verkar ha sjabblat bort den talang hans så förtjänstfullt håvade in Oscarsstatyetten med. Det minsta man kunde förväntat sig är ett drägligt ljudarbete men även det tycks för svårt att klara.

Att boken är bättre än filmen visste vi redan men att filmen skulle vara såhär medioker kunde inte ens jag gissat. I likhet med Arn-filmatiseringarna visar sig den här satsningen inte vara något vidare, i alla fall inte filmiskt sett. Lägg hellre era pengar på ”Försoning”, ”Flyga drake” eller ”Fjärilen i glaskupan”. Tills vidare kan jag krasst konstatera att det står 1-0 till boken.

ONÖDIGT VETANDE Det tog tre år för producenten Scott Steindorff att tjata sig till filmrättigheterna för ”Kärlek i Kolerans tid” av Gabriel Garcia Marquez.