Kärlek & fördom 2005

Jane Austen blev enbart 42 år gammal, men under sitt liv i 1700/1800-talets England hann hon skriva flera romaner som bidrog till att hon betraktas som skapare av den engelska romanen i dess moderna form. Hennes böcker inkluderar välkända titlar som ”Förnuft och känsla”, ”Emma” och ”Mansfield Park”, och flera har blivit till film, bland annat under Jane Austen-vågen som kom i mitten av 1990-talet.

”Kärlek & Fördom” är inspirerad av ett av Austens mest kända verk, ”Stolthet & Fördom”. Att man använder ordet ”inspirerad” istället för ”baserad på” ger filmmakarna frihet att i stort sett förändra hela historien så som det passar dem. I detta fall har denna klassiska kärlekshistoria placerats i nutida Indien, med arrangerade bröllop, Bollywood-dans och allt vad det innebär. I centrum står Lalita, en vacker, intelligent tös som törstar efter kärlek – men inte från vem som helst. Hon har fyra systrar och en mor som gärna vill att alla ska gifta sig rikt, och gärna så snart som möjligt. När Lalita möter den stilige ungkarlen William Darcy uppstår – surprise! – hat vid första ögonkastet. Mr. Darcy är i hennes ögon en trångsynt snobb, och han ser henne som en arrogant surpuppa. Andra män dyker upp, och Darcy lämnar så småningom exotiska Indien för att återvända till affärslivet i Los Angeles, men ödet har andra planer för de två och ser till att de träffas fler gånger.

Musikal är en spännande och alltför sällsynt filmgenre. Konceptet med att vem som helst plötsligt kan brista ut i sång och dans, och att alla runtomkring hakar på och kan varenda steg och ton, får många tittare att skaka på huvudet. Men de välkoreograferade nummer och sköna låtar som ”Kärlek & Fördom” bjuder på smittar nog av sig även på den mest tveksamme. Man kan undra vad för mystiska preparat som befinner sig i det indiska drycker som serverats under inspelningen, för när dansinslagen tar över är energin på topp. Musiken är hänryckande och man kan inte annat än att bli glad av denna film.

Regissören Gurinder Chadha har tidigare regisserat ”Skruva den som Beckham”, en annan film där indiska slash västerländska kulturskillnader stod i fokus. Gurinders egna indiska rötter och kärleken för landet märks tydligt speciellt här i hennes senaste film, som skulle kunna beskrivas som en två timmars turistreklamfilm för Indien. Om filmen lyckas dra några turister dit eller ej, det vet jag inte, men jag kan tänka mig att en annan av Gurinders drömmar slår in, nämligen att intresset för sk. Bollywood-film väcks även utanför världens största filmnations gränser. Redan förra året fick vi ett smakprov av indisk kultur och dans i den svenska komedin ”Bombay Dreams”, och man kan ana att det bara är en tidsfråga innan dessa konstellationer och samarbeten får sällskap på biograferna och videohyllorna av den äkta varan.