Kebab Connection 2005

Varje gång som jag vill förbättra mitt humör gräver jag fram ”Jalla Jalla”, ”Skruva den som Beckham” eller ”East is east”. Dessa filmer torde de flesta känna igen och därför är förmodligen den första meningen i det andra stycket meningslös, men med tanke på de få personer som inte har sett eller kanske inte ens har hört talas om någon av dessa filmer, låter jag den stå där den står. För säkerhets skull.

I dessa filmers fokus står konflikten mellan den andra eller den en och en halva generationens invandrare (det sistnämnda uttrycket syftar på de människor som visserligen är födda utanför det aktuella landets gränser men som flyttade in som riktigt små och därför känns det lite egendomligt att placera dem i samma grupp som de personer, vilka kom till landet ifråga som vuxna) och deras föräldrar. Så även i ”Kebab Connection”.

Ibo, en ung filmmakare, drömmer om att få göra Tysklands första Kung Fu-film. Under tiden som han försöker övertala traktens filmproducent om vilken utmärkt idé detta är, gör han våldsamma reklamfilmer för sin farbrors kebabrestaurangs räkning. I övrigt lever han ett lagom ansvarslöst liv, tills hans flickvän Titzi en dag meddelar att hon är gravid. Ibos helturkiska pappa rasar då han sedan Ibos barnsben förmanat sin son om att han inte vill ha något halvturkiskt och halvtyskt barnbarn. Titzis heltyska mamma rasar av samma anledning. Ibo själv anser att han är för ung för att bli pappa, särskilt då han inte vet något om småbarn. Men eftersom han inte vill mista sin flickvän gör han mer eller, kanske snarare, mindre tappra försök att göra det bästa av situationen.

Hur länge kan sådana Romeo och Julia-inspirerade filmer göras? För även om det finns några variationer inpetade här och där, är de ju alla ganska så lika varandra. Tja, förmodligen så länge som folk vill se dem. Och då jag själv är barnsligt förtjust i dem, hoppas jag att det kommer att dröja ett bra tag till. Men efter att ha sett ”Kebab Connection” är jag ganska så övertygad om att jag inte behöver oroa mig över att genren riskerar att bli impopulär. Än i alla fall.

För denna film är rolig. Några skämt ligger kanske lite väl lågt på humorskalan, andra har kanske visats lite för många gånger. Men bortsett från dessa (som inte är många) är filmen riktigt kul. Dessutom är den snygg. Välgjord. Det märks och känns att personerna bakom filmen har kunskap om men framförallt älskar denna kulturform. Detta inte bara för att ”Kebab Connection” innehåller en mängd referenser till andra filmer. Och inte för att den är en av de få filmer som lyckas blanda action och komik på ett vardagligt sätt. Jag hoppas för övrigt att ingen misstolkar det nyss nämnda och får för sig att ”Kebab Connection” skall räknas som en actionkomedi, för det vore direkt missvisande. Utan för att jag tycker att den, med risk för att låta flummig, förmedlar en livsglädje. Vissa filmer är bara sådana. Av någon oklar och svårdefinierad anledning har de förmågan att få sina åskådare att känna sig sköna i hela kroppen. Men jag kanske är överdrivet positiv? Kanske beror min förtjusning på att det ibland inte sitter fel med en film som inte gräver ner sig (och åskådaren) i diverse förtryck, övergrepp och orättvisor. Vad vet jag? Se den och avgör själv.

Men ett är säkert. ”Kebab Connection” kommer jag definitivt att lägga i den filmhög som plockas fram de dagar som är mindre muntra. Och hade jag inte varit vegetarian, hade jag just nu varit på väg till traktens gatukök för att köpa mig en stor kebab.