Kenny Begins 2009

Nu kommer alltså historien om hur den trögtänkte frisörssonen egentligen blev rymdhjälte.

Allt börjar i skolbänken på Galaxhjälteakademien där Kenny (Rheborg) kämpar för att slippa bli frisör som sin lillebror Lenny, men eftersom att han inte direkt är den vassaste kniven i lådan blir han förpassad till att fånga fortkörare. När chansen väl kommer att jaga en riktig skurk hamnar han i ett svart hål som tar honom till jorden.

Han kraschar in i ett litet hus i utkanten av en svensk småstad, tillhörande Pontus (Skarsgård) skolans tönt, som över en natt blivit av med sitt synfel och fått muskler efter att ha vidrört en mystisk kristall (Spiderman, någon?), något som väckt intresset hos skolans snygging Miranda (Carla Abrahamsen), men även hos ärkeskurken Rutger Oversmart (härligt överspelad av Per Ragnar som ser ut som utomjordingarna i Mars Attacks!) som själv är ute efter kraften i Kejsar Zings kristall för att ta över universum och bli kvitt sin invalida kropp, likt seriens Dr.Deo som ville åt Kejsar Zings formelsamling för att få bukt med sina odörproblem. När Oversmart får nos om att Pontus hänger ihop med en aspirerande galaxhjälte skickar han rymdens hårdaste prisjägare efter dem; Earth, Wind and Fire. Och frågan är om Kenny har var som krävs för att bli en riktig rymdhjälte på den vita duken?

En som i alla fall har potential till att bli hjälte på den vita duken är 18-årige Bill Skarsgård som precis som sina storebröder visar att äpplet inte faller långt ifrån trädet i klanen Skarsgård. Johan Rheborg har definitivt kvar ”the force” som Kenny vars rymdvärd har fått ett lyft i form av snygga datoreffekter som skämtsamt blandas med b-filmsrekvisita. Långfilmsversionen känns påkostad och reklamfilmssnygg, inte helt överaskande då regiduon Carl Åstrand och Mats Lindberg sysslat med reklamfilm sen sist. Något som dock inte är reklamfilmssnyggt är de helt skamlösa produktplaceringarna för bland annat Scandic och Zoega, som vävts in i manuset på äkta ”I, Robot”-manér. Eller vad sägs om replikskiftet: ”Jag vet inte hur jag ska komma hem!”

”Prova Hitta.se”

Som vanligt när det gäller svenska barnproduktioner nuförtiden så klappar man barnen medhårs, borta är de skrämmande lärarna som jagade barn med stora ”stelkramps”-sprutor (minns ni Camilla Henemarks hemska sjuksyrra, Di Leva eller Benny Haags strikta tyskalärare?) och känslan av skräckblandad förtjusning som gav serien sin nerv. Trots att Pernilla August är kul som elak rektor så saknas kultförklarade Dr.Deo!

Filmens första halva bjuder på mycket skratt och igenkänningshumor, med sköna flirtar till ”Spaceballs” och ”Star Wars” från bland annat en bekant snöplanet, nu med isglassfabrik. Och Sveriges älskling Björn Gustavsson glänser i sin lilla roll som Lenny Starfighter. Men när Kenny sagt ”ischlo pischlo” på alla tänkbara vis och dragit dasskämtet om svarta och bruna hål två gånger inser man att hans komiska universum inte är oändligt. Även i en salong fylld med sockerkickade knoddar avtog de lättköpta skratten i takt med att manuset tappade höjd. Sagan om Star Wars-pastischen Kenny Starfighter har fått sig en egen prequel, och känslan är lite som när George Lucas gav oss sin effektkavalkad Episod I, toppen för den nya generationen men vi som vuxit upp med originalet vill helst se om DVDn. Jag kanske börjar bli gammal. ”Saru?”