Kill Boksoon 2023

"Att döda människor är lätt jämfört med att uppfostra ett barn", hävdar filmens huvudperson Gil Boksoon i ett av filmens minnesvärda samtal. Citatet sammanfattar huvudintrigen i det här sydkoreanska actiondramat mitt i prick. Denna intrig är för att vara en film som ska locka actionfansen ovanligt komplext skriven kring Gils tankar om sin roll som mamma till en rebellisk tonårsdotter och hennes karriär som yrkesmördare.

 

Det här är inte första gången som en person i en så kontroversiell bransch skildras även i relation med människor utanför jobbet, men här hanteras tematiken på ett uppfriskande originellt sätt. Framför allt skildras inte Gil, eller Kill som hon kallas i branschen, ur moraliserande ögon utan hon får vara den iskalla avrättare som hon är hela vägen.

 

Familjelivet skildras med en känsla av äkthet och utan sockrighet. Skildringen av det våldsamma jobbet har stenhård slagkraft. Inget av tonfallen tonas ner utan de båda genrerna får existera sida vid sida utan att blandas exakt som Gil inte blandar privat- och yrkesliv. Där amerikanska filmer försöker plocka billiga komiska poänger ur kontrasten mellan de två världarna så utforskar den här filmen situationen på ett rakt och osentimentalt sätt.

 

Filmens humor används till att skruva till tonen dels i fighterna och i samspelet mellan Gil och hennes mördarkollegor. Den är givetvis kolsvart och väldigt ofta lika brutal som våldet som den samsas med. I samtalen med kollegorna pratas mord med samma avslappnade attityd som när ett gäng snickare pratar hammare och spik.

 

Den udda humorn i actionscenerna etableras redan i inledningsscenen när en Yakuzakille som tror han är samuraj ska dödas av en sadistiskt lekfull Boksoon. Även lite livsfilosofi finns det utrymme för och den mest minnesvärda scenen med sådan utspelar sig bland lik och blod på en mordplats.

 

Under huvudintrigen finns flera underintriger så väl formgivna att var och en av dem hade kunnat bära en helt egen film. Tack vare ett briljant manus så blir helheten inte ytlig trots att mycket ska få plats på lite över två timmar. Ingen intrigtråd får en behandling som känns ofärdig när filmen är slut.

 

Att blanda tre genrer på det här sättet utan att en enda av dem tappar sin kraft är en enorm prestation av en manusförfattare och en minst lika komplicerad insats av en regissör att överföra till film. När jobbet görs rätt som här så blir resultatet en filmupplevelse rik på intryck. Extra pluspoäng plockar filmen från mig för att den leker med olika möjliga scenarion i samma scen på ett snyggt sätt.

 

Man kan inte recensera den här filmen utan att nämna allt det ögongodis som man bjuds på. Fotot är fantastiskt. Hela färgskalan används utan att en enda sekund missa den perfekta nyansen. Kameran rör sig på ett svepande sätt som drar med tittaren totalt i allt som händer.

 

Speciellt i actionscenerna gör fotografen ett grymt bra jobb. Fightkoreografin kommer till sin rätt och det sprutande blodet som vi får litervis av blir ren konst. Just i dessa scener blir kontrasten mellan den estetiska skönheten och det råa adrenalinet en kick som stannar kvar långt efteråt i kropp och hjärna.

 

Skådespelarna är alla storartade i sina roller. Jeon Do-yeon imponerar i huvudrollen. Hon fångar såväl den iskyla och effektiva brutalitet som den mänskliga värmen som finns i Gil. Sol Kyung-gu är lysande som hennes chef med tillbakahållna känslor. Esom är trovärdigt känslokall som direktör för det företag för mördare som Gil jobbar för.

 

Eftersom filmen skildrar yrkesmördarnas värld som ett underjordiskt nätverk med sina egna regler så är jämförelser med "John Wick" oundvikliga. Om jag ska ställa Boksoon och Wick mot varandra i en konstnärlig kvalitetsstrid så vinner Boksoon utan att ens anstränga sig. Jag har med all sannolikhet sett en kandidat till årets bästa actionfilm. "Kill Boksoon" visar att de bästa filmerna i genren fortfarande är gjorda i Asien.