Killing Ground 2016

Ett par bestämmer sig för att campa vid en sjö långt ute i skogen och på vägen dit träffar de på en skum typ som verkar ha allt annat än fredliga avsikter. Visst har vi hört och sett det förut? Men även om den här skräckthrillern och dess karaktärer - ibland bokstavligen - trampar i välbekanta spår så finns här både en nerv och psykologisk vinkel som ofta saknas i liknande verk.

När filmens kärlekspar anländer vid sjön vet vi att en familj har sitt tält i närheten och att två sviniga rednecks har gjort något riktigt hemskt. Vi hoppar mellan de tre sällskapen innan de slutligen korsar varandra och hemskheterna uppdagas. Det är inget banbrytande originellt som sker men beslutet att stegvis avslöja karaktärens öden skapar ett passande tempo och intensitet.

Tankarna vandrar obehindrat till främst klassikern ”Den sista färden” men även moderna rysare som ”Funny Games”, ”Wolf Creek” och ”Eden Lake”. Även om den må vara för realistisk och rå för de som kanske mer är ute efter popcornskräck så är det samtidigt ingen explotation-film som vältrar sig i tortyrporr. Det är inte helt självklart vilka som överlever och ifall även de kan vänta sig ett lyckligt slut.

Ska man klaga på något så är karaktärerna typiskt för genren ganska svagt utvecklade och här finns en och annan klyscha, som de frustrerande inkompetenta poliserna. Men de okända skådespelarna bär upp det med sina avslappnat naturliga och trovärdiga rollprestationer.

Här finns intressant vinklade teman som könsroller och lojalitet. Hur den ädlaste person med de bästa avsikter kan i en pressad situation vara mindre sympatisk än en psykopat. Regissören/manusförfattaren Damien Powers långfilmsdebut är en otäck, obehaglig film man inte lätt skakar av sig. Inte för allas smak men stark spänning för den som är på rätt humör.