The King of Staten Island 2020
Synopsis
Långfilm löst baserad på Pete Davidsons uppväxt på Staten Island, om hur det är att leva med depression och hur hans liv hade kunnat se ut om han inte hade hittat in i standup-världen.
Info
Originaltitel
The King of Staten Island
Biopremiär
24 juli 2020
DVD-premiär
12 april 2021
Digitalpremiär
11 januari 2021
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Universal Pictures
Åldersgräns
11 år
Längd
En hoppfull dos av depression
"The King of Staten Island" är troligtvis den mest deprimerande komedin du kommer att kunna se i år. Men med en härligt hoppfull eftersmak. Judd Apatows senaste film rör sig nämligen långt bort ifrån "På smällen" och "The 40-Year-old Virgin" när Pete Davidson modigt blottar sina inre demoner, i huvudrollen som en semibiografisk version av sig själv.
Regissören och manusförfattaren Judd Apatow är framför allt känd för sina egna komedifilmer "På smällen", "The 40 year-old virgin" och "Trainwreck", där skådespelare som Seth Rogen, Steve Carell och Amy Schumer kunnat slå igenom ordentligt. Men som manusförfattare har han under de senaste åren även levererat en något mer avskalad komedi med tyngre dramainfluenser, genom tv-serierna "Girls", "Crashing" och "Love".
När han nu för första gången på fem år är tillbaka som regissör för en långfilm, rör det sig visserligen fortfarande om en komedi - men som i ton snarare påminner om hans serier, istället för att vara en nyare version av hans mer populära komedifilmer.
Handlingen i "The King of Staten Island" följer Scott (Pete Davidson), en 24-åring som fortfarande bor hemma i sin mammas källare. Redan i filmens allra första scen får vi veta att Scott inte mår särskilt bra. Han sluter nämligen ögonen och trampar gasen i botten medan han kör fram längs vägen in i Staten Island, den minst omtalade förorten till New York som "till och med New Jersey ser ned på". Bara några sekunder in i filmen har vi alltså redan hunnit avverka ett slags självmordsförsök, som lyckligtvis undviks i sista stund och istället resulterar i att en massa andra bilar "komiskt" drabbas... medan Scott själv kan köra vidare oskadd.
Tonen för resten av filmen är satt. Här tror jag personligen däremot att det gör filmen avsevärt bättre om man vet om att karaktären Scott till ungefär 75 % är baserad på Pete Davidsons eget liv. Komikern och skådespelaren, som framför allt är känd som den yngsta medlemmen någonsin av det populära sketchprogrammet Saturday Night Live, har länge varit öppen med sina egna mentala problem och depression. Hans pappa, brandmannen Scott (vilket även är huvudkaraktärens namn), dog i tjänsten under 9/11-terrorattentaten när Pete var 7 år gammal. Han bor fortfarande, trots sina framgångar, hemma i sin mammas källare på Staten Island.
När vi lär känna Scott i "The King of Staten Island" är det som en version av Pete, där han aldrig hittade någon framgång som standup-komiker utan istället drömmer om att öppna en tatuerarkrog - där du både kan käka och bli tatuerad samtidigt. En urusel idé enligt hans lillasyster (Maude Apatow, Judds äldsta dotter) som precis ska ge sig av till college, men innan det får hon sin bror att lova att svara i telefonen om hon ringer. Hon är orolig för att han kommer att skada sig när hon är borta... och "lova att vara snäll mot mamma". Scotts mamma (spelad av en fantastisk Marisa Tomei) har inte haft det lätt sedan hon förlorade sin make, men när hon efter 17 års ensamhet slutligen träffar en man så får hon direkt sin son emot sig.
Skådespelerskorna Marisa Tomei, Bel Powley (spelar Scotts flickvän) och Maude Apatow levererar på topp i sina biroller medan Petes version av sig själv är otroligt lätt att störa sig på... och många gånger skratta åt, vilket är var komedin kommer in i bilden. Filmen blir som bäst när Scott får lära sig mer om sin pappa, som även i filmen är en brandman som dött i tjänsten, och förstår hur mycket det här påverkade den 7-årige pojkens psyke samtidigt som lillasystern "skonades" - då hon var för ung att förstå vad som hände.
Pete Davidson och Judd Apatow har skrivit manuset tillsammans, med hjälp från Davidsons barndomsvän Dave Sirus. Det finns egentligen inte jättemycket till övergripande handling, eller ens något tydligt eller komiskt mål för Scott - mer än att må bättre. Istället får vi se hur han kastas in i en situation efter en annan och hur hans temperament och självkänsla fortsätter att sätta krokben för honom på olika sätt i livet. Men över tid växer alla kompishäng, ärliga samtal med den hemliga "flickvännen" (urstarka Bel Powley) samt relationen till mamman och hennes nya kille, ihop på ett oväntat rörande och hoppfullt sätt.
Trots en aning lång speltid råder det ingen tvekan om att "The King of Staten Island" både klarar av att underhålla, beröra och slutligen lämna oss med en känsla av hopp efteråt.
| 12 juli 2020 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (3)
Fastnade så hårt för den här filmen. En av årets bästa filmer. Väntade så länge på att den skulle komma digitalt i Sverige eftersom jag inte gick på bio pga pandemin. Till slut beställde jag en bluray från Amazon i oktober. Och ser att den fortfarande inte har uppgifter om digitalt släpp eller bluray i sverige, så konstigt. Jaja, glad att jag köpte den för jag kommer se den många gånger i mitt liv!
Otroligt väl spelad Film och jag som tidigare skrivit snälla ta aldrig slut
Så otroligt bra i min smak...........................................5/5
Ville aldrig att filmen skulle ta slut. Den realistiska tonen har alltid funnits i bakgrunden av Apatows lättsammare komedier, och ibland, som i Funny people, har det blivit för tungt i kontrast till de flamsiga bitarna. Men här får Apatow gå precis så djupt ner i depressionens hopplöshet han kan. Och det är helt underbart bra. Sen är ändå The King of Staten Island en film full av humor, men mer av arten fullkomlig kärlek till karaktärerna än situationerna. Jag älskar denna film och vad Pete Davidsson gör med sin menlöshet och suddiga tillvaro. Och trots att detta återigen är en väldigt lång film, som ofta med Apatow, så vill jag bara se mer och mer. Marisa Tomei är alltid makalös, Bill Burr visar att han kan agera och Davidson är skön vad han än gör. 4/5