Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen 2016

“Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen” handlar om den lilla slackern Klas Klättermus som bara vill spela musik, lata sig och njuta av livet. Lyckligtvis har han många vänner som gärna hjälper honom. Men alla i Hackebackeskogen är inte lika snälla. Läskigast är Mickel Räv som hela tiden hotar att äta upp de mindre djuren. Klas kompis Mårten Skogsmus skriver en lag som bestämmer att alla ska vara vänner och inte äta varandra, men Mickel är fortfarande hungrig och lyckas hitta ett kryphål i lagen…

“Klas Klättermus” är en berättelse som stått sig bra trots att den är från 50-talet, och filmen följer författaren Thorbjørn Egners bok mycket nära. Berättelserna är okomplicerade – Var snälla mot varandra! Demokrati är bra! Ät grönsaker! – men blir aningen episodiska. Det känns som om tre avsnitt av en tv-serie klippts ihop till en långfilm, men det är knappast något som kommer störa målgruppen.

Filmen är energisk utan att bli irriterande, låtarna är tokcatchy, och de många små, finurliga detaljerna gör att den med fördel kan ses flera gånger.

Det är trevligt att se en film som är helt gjord för barn utan en massa skämt för vuxna och populärkultursreferenser – även om filmskaparna inte kan låta bli att slänga in en liten visuell blinkning till den första ”Sagan om Ringen”-filmen.

Som barn tyckte jag att Klas var väldigt rolig, men som vuxen retar det mig lite att den lille slackern aldrig riktigt får lära sig sin läxa. Det hade inte behövts någon brutal ”Syrsan och myran”-slut men att lära honom att sluta utnyttja andra hade inte skadat.

Bakgrunderna och karaktärernas design är charmerande, de lyckas med konststycket att fånga originalillustrationerna, men gör dem till sina egna. Men när det kommer till stop motion-animeringen har den sina brister: framför allt att munnarna bara öppnar och stänger sig när de pratar. De har inte riktigt lika mycket liv och uttryck som till exempel ”Wallace och Gromit” eller karaktärerna i ”Nightmare Before Christmas,” men ”Klas Klättermus” har charm som väger upp skavankerna.

Nostalgin kommer göra att många kommer vilja se ”Klas Klättermus” med sina barn eller barnbarn, och det gläder mig att det är en film som inte utnyttjar nostalgin på ett fantasilöst sätt utan faktiskt är värd att se. ”Klas Klättermus” kommer fungera för flera generationer, den är fin, rolig och lagom lång - men kommer med varningen att sångerna sätter sig som klister på hjärnan.