Knox Goes Away 2023

”Knox Goes Away” är Michael Keatons andra försök som regissör efter ”The Merry Gentleman” från 2009, en film jag tvivlar på att ens Keaton kommer ihåg. Precis som första försöket insisterar Batman-alumnen även på att dubbelboka sig själv och väljer därför att kämpa bakom kameran samtidigt som han tar huvudansvaret framför.


 

Michael Keaton spelar John Knox, en erfaren lönnmördare som diagnostiseras med en hastigt utvecklande form av demens. Ibland upplever han minnesluckor och inom ett par veckor kommer han inte minnas något alls. En natt dyker Johns avlägsna son Miles upp med kriminella knutar som behöver redas ut och John ser det som en sista chans att göra rätt för sig innan det är försent.


 

Varför just ”Knox Goes Away” är projektet Keaton valde att återvända till registolen för är inget som blir uppenbart av filmen i sig. Det starka arbetet han ofta erbjuder framför kameran syns inte bakom. Stora delar av filmens nästan två timmar långa speltid saknar energi och spänning. När kameran väl råkar vara lite kreativ har vi behövt sitta igenom så många trista scener i rad att det känns som ett misstag.

 

Det hjälper inte att ”Knox Goes Away” är en alltför komplicerad upplevelse med löjliga vändningar längs vägen som bara visar att allt tjafs med narrativet är helt onödigt. Keatons regi är alldeles för avslappnad för att sälja filmen som en thriller och demensaspekten går aldrig djupare än att kännas som en distraktion för att manuset annars inte har något att erbjuda. Konceptet är underkokt och ibland lär man ifrågasätta om alla idéer ens passar ihop.


 

James Marsden spelar sonen till Keatons Knox och verkar ofta inte veta hur karaktären borde spelas på grund av manusets upplägg. Bredvid Keatons väldigt subtila prestation känns Marsdens överdrivna svängar fel för filmen. Al Pacino dyker upp i en mindre roll men lyckas i alla fall övertyga med det lilla han får.


 

För att göra upplevelsen mer komplicerad för publiken är det inte alltid tydligt om ”Knox Goes Away” ibland försöker få oss att skratta. Är det menat att vissa scener ska vara roliga eller är de bara så överdrivna att dramat faller platt? Premissen skulle kunna fungera för både en känslomässig karaktärsstudie och en komisk fars. Om filmskaparna hade misslyckats lite hårdare skulle filmen kunna komma närmare den humoristiska sidan, men oddsen är att ”Knox Goes Away” siktade på karaktärsstudien och halkade på ett bananskal.


 

Klart är det svårt att inte tänka på ironin att en film om att förlora minnet inte kommer att minnas så fort man lämnat bion. Många kommer säkert vara snabba att dra det skämtet. Men ”Knox Goes Away” är för platt för att förtjäna en sådan passande förolämpning. Likaså är filmen alltför meningslös för att en kritisk analys ska vara nödvändig. Det är en film som passar bäst på tv efter midnatt framför en publik som inte lyckats somna ännu. Michael Keaton är här för att göra sömnlöshet till ett minne blott.