Kokvinnorna 2011

Britt och Inger är systrarna i Halland som trots sin ålder och instabila hälsa lever på handmjölkande, ett utrotningshotat yrke. De säljer mjölken till Arla men änkan Inger, som ständigt kivas med den envisa Britt, vantrivs med arbetsuppgifterna och oroar sig ständigt över sin och sin systers hälsa. Britt däremot är ogift och barnlös och lever helt för sina kossor.

Liksom Hästmannen så är systrarna Inger och framförallt Britt unika, egna människor som man inte glömmer i första taget. Den senare lever med en invalidiserande ryggskada hon fick som ung och då hon avstod från vård kan hon numera inte gå upprätt. Trots det kämpar hon med mjölkandet och att upprätthålla sin starka kärlek till kreaturen som titt som tätt ger henne en ordentlig omgång. Inger följer motvilligt med men klagosången är aldrig långt ifrån.

Det är lätt att vara cynisk och hånande avfärda dem som knäppa, bisarra bondtanter men det finns mycket känsliga själar bakom de kufiska uppenbarelserna hos kokvinnorna. Det är både tragiskt och vackert att se Ingers saknad efter sin döda man och den varma kärleken till dans och dansbandsmusik medan Britt vägrar ta till sig omvärldens regler och tillsägelser och istället öser sin kärlek på korna i brist på någon annan som vill veta av henne.

Det är tuffa gummor vi har att göra med och man både roas av och får respekt för dem. Det är inspirerande och skrämmande att se dem slita och kämpa med de buffliga korna, skita ner sig och klumpigt försöka plåstra om sår de får på köpet. Det är ingen vacker syn men efter ett tag kommer man in i den bökiga men småcharmiga vardagen och förstår mer deras sätt och livsbeslut.

Det som saknas är ett driv och tempo som fångar tittaren. Det kommer aldrig någon riktigt stark dramatisk vändpunkt eller tydlig poäng i slutet. När det väl sker något avgörande så läggs fokus snarare på händelsen än reaktioner. Jag hade velat se - och känna - mer av vad som motiverar kvinnorna, får igång dem och vad som berör dem på det känslomässiga planen.

Det är minnesvärda och charmiga människor men deras historia är inte tillräckligt intressant för att hålla filmen rakt igenom. En sevärd men lite intetsägande film om bonnläppar med mer skinn på näsan än vad man väntat sig hos kvinnor som närmar sig 80.