Körkarlen 1921

“Körkarlen”, filmlegendaren Victor Sjöströms adaption av Selma Lagerlöfs roman med samma namn, kan man idag se tillbaka på som en ytterst viktigt verk i filmhistorien. Som en del av den svenska guldåldern var den med och satte landets filmskapande på världskartan, samtidigt som de tekniska aspekter den visade upp imponerade och inspirerade på flera håll. Att filmen hade denna effekt går det definitivt att förstå även när man ser tillbaka på den idag.

Handlingen tar med oss till en nyårsaftonskväll, där kvinnan Edit ligger inför döden. Hennes sista önskan är att få prata med sin bror David, som för stunden sitter supandes på en kyrkogård och inväntar tolvslaget. David berättar här för sina vänner om en gammal legend han hört talas om, om hur den som är sist att dö innan tolvslaget får köra dödens kärra under nästkommande år. Men han har ingen aning om att han själv under samma natt ska få möta just denna körkarl öga mot öga.

Under natten får David se tillbaka på flera delar att sitt liv och vilka konsekvenser hans handlingar har orsakat, en färd som vi tittare får följa med på genom flera tillbakablickar. Det är en tidsstruktur som helt enkelt gör sig passande för berättelsen, men som på sin tid dessutom kunde ses som nyskapande och ambitiöst. Scenbyten, tidshopp och miljöförändringar låter sig i denna version markeras av olika färgtoningar, vilket kanske inte är avgörande för att tydliggöra saker, men istället tillför något visuellt. 

Sticker ut gör även de dubbelexponeringar som används för att markera det övernaturliga, och som separerar kroppar från själar och levande från dött. I dag må det finnas en filmvärld där nästan allting är tekniskt möjligt, och där vi är vana att se hundra gånger så avancerade trick, men med den givna vetskapen att man hade knappt några av dessa medel att röra sig med så är det svårt att inte känna sig imponerad på ett vis. Även andra aspekter av fotot håller en bra nivå, där samtliga bilder ramas in snyggt av utsnitt och skuggningar.

Av de flesta ses stumfilmer nog inte som den mest engagerande filmupplevelsen dagens utbud har att erbjuda. Ofta krävs det något extra för att hålla fokuset uppe, och den ständigt rullande musiken kan lätt förvandlas till en slags vaggvisa. Även i “Körkarlens” fall blir det svårt att hålla sig hundra procent fastklistrad. Men samtidigt är det flera element som ser till att kämpa emot detta – från den karaktärsdrivna handlingen, via utstickande scener som mycket väl kan kännas igen från senare filmklassiker, till Matti Byes musikkompositioner, som ljuder över senare restaureringar och som fortsätter komma med nya melodier.

Sjöström står inte bara för manus och regi, utan vi ser honom även i den centrala rollen som David. Hans uppvisande av olika känslor når tydligt fram till tittaren, trots filmmediets begränsade medel. Skådespeleriet känner sig inte tvingat att ta till några överdrivna metoder, utan från de flesta håll känns det istället helt enkelt äkta.

Filmens yttre aspekter åsido, så kan en också ställa sig frågan huruvida innehållet gör sig relevant idag. Trots att handlingen tar plats i en helt annan tid innebär det inte att den tappar all sin betydelse. Tematiken som rör döden och vår ovisshet kring den lär aldrig sluta vara aktuell, och karaktärernas tankar och känslor – inte minst Davids egna dilemman – kan säkerligen kännas igen på sina håll.

När “Körkarlen” först hade premiär var den i sitt utförande banbrytande på flera sätt. Idag, 100 år senare, är den en väsentlig del av filmhistorien som har all rätt att fortsätta ses av nya tittare.

"Körkarlen" finns att streama på SVT Play till och med 31 januari.