Kung Fu Panda 3 2016

”Kung Fu Panda”-franchisen lär vara omåttligt populär i Kina. Faktum är att denna tredje del – totalt sex filmer om den knubbige protagonisten är planerade – delvis producerades av Oriental Dreamworks, ett avknoppningsbolag beläget i Shanghai. Följaktligen är ”Kung Fu Panda”-filmerna ovanligt renons på asiatiska stereotyper och klumpiga historiska anakronismer. De är också trevliga och lagom lättsamma i största allmänhet. Trean är inget undantag.

Den matglade Po blir den här gången uppsökt av sin biologiska pappa och inbjuden till en mytomspunnen bergsby helt och hållet befolkad av pandor. Många ljuvliga scener utspelar sig när den bortadopterade hjälten lär känna sina likar, som alla delar de grundläggande pandakaraktärsdragen, glupande hunger, dumsnäll disposition, med honom själv. Samtidigt utlöser närkontakten med denna idyll en mindre identitetskris hos Po. Är han son till en gås eller son till en panda? Vem är han överhuvudtaget, i ett större perspektiv? Det blir bråttom att lösa dessa existentiella grubblerier när en maktgalen skurk vid namn Kai bryter sig loss från andevärlden och börjar stjäla livskraften, chi, från rikets alla kungfumästare. 

”Kung Fu Panda 3” är föredömligt fri från sentimentalitet och konstruerade romantiska sidospår. Det är pang på rödbetan mest hela tiden och ännu vackrare rent visuellt än tidigare – särskilt de sekvenser som utspelar sig i den tidigare nämnda andevärlden imponerar stort. Lite tråkigt är det allt att Pos kompanjoner från de tidigare filmerna får mindre utrymme än tidigare till förmån för den månghövdade pandarollbesättningen, men å andra sidan närmast överkompenserar de små nallarna med sin charm. Och om man tycker att konceptet med att mobilisera en mindre armé björnar för att slåss mot en gemensam fiende låter oroväckande mycket som ewokerna i ”Jedins återkomst” så ska man härmed vara förvissad om att ”Kung Fu Panda 3” inte alls är så fjompig. Kai visar sig till exempel vara bra mycket svårare att ta kål på än Stormtroopers som inte tål att man kastar en sten i hjälmen på dem.

Tre ”Kung Fu Panda”-filmer till kan låta lite i överkant, men fortsätter man på det inslagna spåret så är det ingenting som säger att det inte kommer att fungera. Jag är ett pandafan. Jag säger det och jag står för det.