Kungens val 2016

Precis som i Sverige var det under 2016 en kufisk gammal gubbe som stal rampljuset på bio och fick folket att vallfärda till biograferna i Norge. Över 700 000 personer såg filmen vilket var fler än vad flera stora Hollywood-filmer fick. Och liksom vår svenska stolthet ”En man som heter Ove” blev även storsuccén ”Kungens val” utsedd till landets Oscarsbidrag – men tog sig inte lika långt som svenskarnas favoritfilm.

”Kungens val” följer några av de mest dramatiska dygnen i norsk historia. Året är 1940 och andra världskriget är på väg att brista ut ordentligt. Norge står som ett neutralt land men när tyskarna knackar på dörren ställs de inför ett drastiskt val. Den norska regeringen får ett ultimatum: de måste välja mellan fullständig kapitulation och att överlämna makten till Tyskland och den norska förrädaren Vidkun Quisling eller utstå fullt krig. Det är ett beslut som kommer att vara oerhört betydande för Norges framtid - och andra världskrigets gång.

Kung Haakon VII – den före detta danska prinsen som tillträdde som norsk kung efter att personalunionen mellan Norge och Sverige upplöstes 1905 – hade hittills mest haft en representativ roll utan politisk makt, som istället låg hos regeringen. Men i och med andra världskrigets entré fick kungen en allt viktigare roll och vid tyskarnas intåg i april 1940 blev hans roll i beslutet kring landets involvering högst avgörande.

”Kungens val” är en intrigfylld berättelse om de skälvande tre dagarna kring tyskarnas intåg i Norge och beslutet som kung Haakon tvingas ta. Den historiska noggrannheten som regissören Erik Poppe (”De osynliga”, ”Tusen gånger god natt”) och hans manusförfattare lagt vikt vid känns nästintill felfri och filmen har en dokumentär känsla som verkligen sätter en mitt i händelsernas centrum med en historiskt aktsam prägel.

Och även om mycket vikt läggs vid det politiska spelet och intrigerna där emellan så viker inte ”Kungens val” av från att bevisa sig som krigsfilm även på actionfronten. Även om det inte är några storslagna bataljer som porträtteras så är det mycket krut – bokstavligt talat – som lagts på skildrandet av krigsscenerna. Poppes actionsekvenser når nästan upp i Hollywoodklass och det skulle inte förvåna om det är just dit han är på väg till efter denna film.

Den lysande danska skådespelaren Jesper Christensen (”Casino Royale”, ”Dom över död man”) gör titelrollen som den norska kungen och briljerar med lika delar pondus som åldrad skörhet. Även norska skådespelaren Anders Baasmo Christiansen och svenska Tuva Novotny gör solida avtryck som kronprinsen och kronprinsessan. Starkast lyser dock den österrikiska skådespelaren Karl Markovics i rollen som Tysklands ambassadör i Olso - Kurt Bräuer.

Bräuers involvering i berättelsen är också det som är allra mest intressant med filmen. Hur en tysk mitt i tredje rikets framfart försöker göra allt i sin makt för att väga diplomati över krigshandling förtjänar nästan en egen film – men hans del i denna berättelse är i alla fall tillräckligt konkretiserad för att fungera i sin kontext och tillför ett extra lager till Poppes historielektion.

Sin historiska pricksäkerhet till trots skulle en vilja haft lite mer mänsklig och personlig koppling till berättelsen. Vi får aldrig riktigt komma nära kung Haakon för att känna hans sanna kval och en del karaktärer och scener känns för blekt utsmyckade för att skänka den vikt de vill ge. Detta till trots är Erik Poppes skildring av dessa dramatiska dygn i norsk historia ett så pass gediget hantverk och välskildrad historielektion att det bara är att kapitulera.