Kvinnor utan män 2010

Drama
Tyskland
99 MIN
Persiska
Kvinnor utan män poster

Synopsis

Filmen utspelas under statskuppen i Iran 1953 då Shahen återtog makten och följer fyra parallella kvinnoöden där alla är på flykt från någon form av förtryck. Men som genom ödet förs de samman till en trädgård där de tillsammans försöker skapa sig ett nytt liv. Belönades med Silverlejonet under 2009 års filmfestival i Venedig.
Ditt betyg
3.1 av 12 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Zanan-e bedun-e mardan (Women Without Men)
Biopremiär
5 mars 2010
Språk
Persiska
Land
Tyskland
Distributör
Folkets Bio
Åldersgräns
11 år
Längd

Recensent

Rebecca Haridi

5 mars 2010 | 11:59

Vacker konstfilm om frihetskamp

Shirin Neshats suggestiva film om kvinnors kamp för frihet är närmast att likna vid en poetisk anekdot. Ja, möjligtvis en historielektion. Hur som helst är påminnelsen präglad av ett inre mörker som kräver mycket av sin publik.

Vi befinner oss i Iran. Året är 1953 och landets demokratiska krafter störtas genom en en dramatisk statskupp. Förändringen som kunnat innebära mer frihet åt folket uteblir. Mitt i detta kaos lever fyra kvinnor som valt sina överlevnadsstrategier. Något livsrum är knappast att tala om. I en vardag präglad av förtryck och våld finns inte mycket utrymme för drömmar, inga riktmärken i tillvaron.

Så pendlar också tonen, från becksvart dödlängtan till ljusare nyanser av grått. Små gnistor av den upprorsanda som gror under utan kommer till uttryck. Men det hjälper knappast de individer vars liv filmen speglar, de som mer eller mindre fick ge sin framtid. Allt detta lindas in i ett långsamt, vackert dynamiskt, men på gränsen till känslolöst formspråk. Visst talar det till en och människoödena berör. Men någon spänning finns inte. Allt kavlas ut, finns bara.

På så vis är inte filmen heller någon kritik mot förhållandena i Shirin Neshats tidigare hemland. Vilket säkert kan upplevas som provocerande, de bara är. Speglas med finstämd estetik.

Händelseförloppet baseras på en bok "Women without men" som skrevs 1974, och kom ut 1989. Något som kan ha krånglat till dramaturgin. För trots den gemensamma beröringspunkten i form av en trädgård förblir de öden som speglas något lösryckta. Bilder ur filmen visas också i form av en videoutställning på Kulturhuset, vilket säkert förklarar en del av den stelhet som finns kvar. Bitvis är gäspningarna nära. Detta trots de starka karaktärerna. Den unga prostituerade Zarin, välspelad, och otäckt utsatt. Fakhri som bestämt sig för skilsmässa, Munis och Faezeh som vägrar finna sig i sina utstakade vägar. Liv som inte handlar om så mycket annat än en äktenskapsfabrik. Som ofta i svårare yttre situationer gror värdena i den lilla världen. Banden mellan kvinnorna och vänskapen kommer till uttryck på ett fint sätt.

Belöningen i form av silverlejonet under den nyligen avslutade filmfestivalen var säkert riktat till de klockrena fotografierna. Och rent idémässigt kan man tycka att regissören borde gjort en större skillnad mellan konstformerna. För temat har egentligen potential att intressera en bredare publik. Påtagligt lite tycks levnadsförhållandena ha ändrats. Det tidstypiska framstår lätt som dagsaktuellt och skrämmande konserverat.

| 5 mars 2010 11:59 |