Laglös 2013

1800-talsromanen "Michael Kohlhaas" av Heinrich von Kleist har filmatiserats en gång förut, i slutet av sextiotalet. Trogen originalhistorien utspelades den då i Tyskland.

Här har man valt att förlägga handlingen till Frankrike, närmare bestämt Cévennes, i en samproduktion där tyskarna ändå är med på ett hörn. Därför kan Bruno Gantz dyka upp i en roll och jag antar att det också är av den anledningen som ett samtal mellan Mads Mikkelsens karaktär och den unge präst som han håller sig med plötsligt, mitt i en scen, övergår till tyska för att några repliker senare studsa tillbaka till franska. Det är mycket märkligt.

Hur som helst är delar av den tyska publiken gramse för att en av deras viktigaste nationalromaner från tidigt 1800-tal nu får en filmatisering på franska istället för originalspråket. Kanske hade de brytt sig mindre om filmen hade varit en usel remake på det första försöket. Men "Michael Kohlhaas" med Mads Mikkelsen som titelfiguren är en vackert fotad, allvarsam hämnd- och moralberättelse som badar i solsken och gröna lövskogar men samtidigt för tankarna till de isländska sagorna.

Kohlhaas är en from och välbeställd hästhandlare som under femtonhundratalets första hälft lever i frid med fru och barn. En dag blir han synnerligen fräckt bestulen på två värdefulla hästar av en respektlös slyngel till Baron. Kohlhaas försöker på diplomatisk väg att få tillbaka djuren, men har inget för sina vädjanden till överheten. När han dessutom bemöts med våld plockar Michael Kohlhaas upp svärd och armborst för att dra ut i krig. Med sig han har en mindre grupp beväpnade tjänare, men allteftersom konflikten fortskrider så ansluter sig stora delar av den fattiga lokalbefolkningen till hans sak. Kyrkan och Prinsessan beskyddar Baronen men inser samtidigt att Kohlhaas arme snart kan utgöra ett verkligt hot vid en större drabbning.

Bistra män lika principfasta som Mads Mikkelsens Michael Kohlhaas har funnits i litteraturen och dramatiken sedan de gamla grekerna, säkert innan också. Mikkelsen gör som vanligt sitt jobb mycket bra. Det intressanta med Michael Kohlhaas är hur han förhåller sig till de samvetskval som påläggs honom av prästerskapet. Den verkliga förlagan till Michael Kohlhaas, Hans Kohlhase, ska ha brevväxlat med självaste Martin Luther, där den senare ska ha vädjat till honom att lägga ner vapnen.

I filmen tar man det ett steg längre och låter Luther i form av en knotig och åldrad pastor konfrontera Kohlhaas efter det att han har låtit hänga en av sina egna män med syftet att statuera ett exempel inför de övriga om att stöld och plundring på inga sätt ingår i korståget. Luther för ett långt och strängt resonemang om vad som förväntas av den sant troende, och frågar Koolhaas om hans strid verkligen är förenlig med hans fromma ambitioner. Är han verkligen den gentlemannatjuv han tror? Eller handlar det helt enkelt om ego?

Filmen lyckas väl med att förmedla det förhållningssätt till Gud som präglade den protestantiska 1500-talsmänniskan. Den trovärdiga religiösa skildringen och kampen som utspelas inom huvudpersonen lyfter "Michael Kohlhaas" från en välgjord hämndhistoria med svärd till ett historiskt förankrat porträtt av den arketypiske, fåordige hjälten som startar en revolution utan rimlig chans till seger, och kör på ändå.