Land 2021

Robin Wrights regiedebut “Land" är ett vackert drama om sorg och isolering, satt i de storslagna bergstrakterna i Wyoming. Edee (Wright) är deprimerad och självmordsbenägen men vad det är som har fått henne at tappa livslusten framkommer inte förrän en bit in i filmen. 

Efter terapimöten och känslostormande sammankomster med systern Emma (Kim Dickens), flyr Edee från storstan till ett gammalt ruckel i bergen. Hon har med sig varma kläder och konservburkar för att klara vintern, men ingen bil för att ta sig därifrån om något skulle hända. De chanserna är stora eftersom hon varken vet hur man jagar eller odlar mat eller skyddar huset från vilda djur, så att överlåta sitt öde åt den främmande naturen med så få kort på handen känns halvt som halvt som ett utdraget självmord.

Men det kan finnas andra skäl att välja isolering i naturen. En barnteckning av en familj i skogen antyder en dröm som gått i krasch. Minnesbilder av en man och liten pojke dyker upp och lockar fram emot småleende på den annars så bistra och deprimerande Edees läppar. 

Den karga och obevekliga naturen visar sig svårare och svårare att bemästra. Snart hamnar hon i knipa men blir räddad av en jägare som heter Miguel (Demián Bichir) och som har med sig läkaren Alawa (Sarah Dawn Pledge). En försiktig vänskap växer fram mellan Miguel och Edee. Han är tystlåten och snokar inte i hennes liv, utan lär henne att fiska och jaga. Snart förstår man att även Miguel bär på sorg, och deras kravlösa vänskap tycks ge tröst åt dem båda. Dialogen är minst sagt sparsam så man får lägga ihop pusselbitarna själv.

Wright gör ett fenomenalt porträtt av den trasiga Edee. Skådespeleriet är lågmält och subtilt och det är inte en dålig bedrift att förmedla så mycket med så få ord, och samtidigt hålla vår fulla uppmärksamhet. Tempot är lugnt och kameran dröjer ofta på hennes ansikte som fint reflekterar vad som försiggår på insidan. Filmens ton ändras något när Miguel gör entré och genom sin blotta närvaro får henne att leva mer i nuet.

“Land” är ett ambitiöst långfilmsprojekt för en förstagångsregissör (även om Wright har viss erfarenhet genom att ha regisserat delar av “House of Cards”-serien). Som skådespelare träffar hon helt rätt, men som regissör finns en del att önska… Det är inte helt lätt att både spela huvudrollen och samtidigt regissera.  En sån här film som inte har ett tydligt budskap utan mer vill förmedla en känsla, är definitivt överkurs. Tänk hur den kontemplativa “Roma” skulle kunnat falla platt med en mindre erfaren regissör?

Framför allt finns här för mycket sentimentalitet som stör filmupplevelsen, från de dramatiska sekvenserna med systern till den eviga stråkmusiken som tycks ackompanjera varenda scen. Det blir lite melodrama över det hela, som om allt detta lidande är ett ambitiöst försök att kamma hem Oscarsnomineringar… 

Filmfotot är fantastiskt och alla som gått igenom sorg kan nog identifiera sig med Edee och instinkten att vilja isolera sig och lämna över sitt öde till Moder Jord. Ironiskt nog utbrister Edee vid ett tillfälle, när hon inte klarar av att skjuta ihjäl ett rådjur, att “this isn’t working”. Och hon har rätt, för det är något som fattas i den i övrigt vackra och sevärda filmen för att bli helt godkänd.