Land of the dead 2005

Sedan slutet av 60-talet har vi fått färdas genom en natt, en gryning, och en dag full av zombies, allt signerat mannen som skapade genren; George A. Romero. Nu, 20 år efter ”Day of the Dead”, kommer Romero med en ny del i sagan. ”Land of the Dead”.

I ”Land of the Dead” har detta massiva kaos som rådde i de tre andra filmerna lagt sig. Människor har börjat leva efter omständigheterna, och de med pengar har faktiskt dragit nytta av situationen. En av dem är Kaufmann (Dennis Hopper), en självisk kuf som med sina pengar byggt en stad med murar runtomkring där de levande döda inte kan ta sig in. I staden som Kaufmann kallar ”Fiddler’s Green” finns det mesta. Slum, överklass, horor, sprit, fattiga, rika, nattklubbar, lagar, poliser och arméer. Chefen för Kaufmanns milis, som åker omkring i landet och skjuter zombies och samlar på sig nödvändig proviant, är Simon Bakers Riley Denbo. Riley är en man som är trött på att vara fången i Kaufmanns spel. Han vill få tag på en fungerande bil och åka till Kanada, där inga människor längre finns. Den under Riley i befäl är Cholo (John Leguizamo), en ung latino som är lite för självsäker, och inte bryr sig om någon eller några, pengar är svaret på hans lycka.

Handlingen kickar igång på riktigt när Cholo stjäl Kaufmanns specialbyggda militärtank, Dead Reckoning, och Riley får i uppdrag att finna den innan Cholo bestämmer sig för att fyra av missiler mot Kaufmanns imperium. Med sig på resan har Riley den brännskadade och lätt förståndshandikappade Charlie (Robert Joy), och horan Slack (Asia Argento).

Det första som slår mig när jag ser ”Land of the Dead” är hur olik den är de tre första filmerna. De hade en mer lös handling, och det var de tomma långa korridorerna som skrämde, och klaustrofobin som styrde filmen. Här är det många miljöer, många karaktärer, snabba klipp, och många, många, ruttnande zombies. Filmen känns mer som en uppföljare till Zack Snyders remake av ”Dawn of the Dead” som kom förra sommaren, än del fyra i Romeros saga. Detta behöver dock inte betyda att det är något dåligt, inte alls.

Trots sin höga ålder (78 år) har Romero verkligen inte legat på latsidan, utan har kommit med nya häpnadsväckande visioner om denna värld, många välskrivna karaktärer, och en ny utveckling inom zombiesarna. Det är nämligen så att de nu har utvecklats mer och mer med tiden. De får tillbaka lite minnen, reflexer som styr små handlingar, och de börjar utnyttja det faktum att de är döda.

Det är en liten detalj jag inte tycker om med ”Land of the Dead”. Zombies är inte smarta, de är hjärndöda kroppar som lever på små instinkter. Jag tycker inte de ska kunna lägga ihop ett och ett, och i slutet blir det nästan lite larvigt när ledarzombien går runt med ett automatgevär i högsta hugg. Men ”Land of the Dead” har ett fint tempo, fint foto, och bra skådespeleri. Speciellt ifrån Dennis Hopper och John Leguizamos sida. Deras karaktärer håller upp filmen från att bli en trea, helt klart. Dennis Hopper är perfekt som det själviska svinet Kaufmann, en karaktär som fungerar som George A. Romeros kritik mot en annan George, nämligen Bush. John Leguizamo spelar en Snake Plissken-liknande karaktär, en antihjälte med en ”no bullshit”-attityd, som vinner med hjärta på en gång.

Är filmen läskig då? Jodå. Det finns ett par scener där Romero överraskar, och faktiskt målar upp denna vidrighet som råder i världen karaktärerna lever i. De levande döda har faktiskt aldrig sett bättre ut. Detta är tack vare special effects-mästaren Greg Nicotero som tidigare i år låg bakom ”Sin City”. Nicotero får många zombies att se ruttna ut, och de både äcklar och skrämmer. Så, ja. Det är precis som Kaufmann säger:

”Zombies, man. They creep me out.”

ONÖDIGT VETANDE George A. Romero blev så imponerad av Simon Peggs och Edgar Wrights parodi "Shaun of the Dead", att han bad dem medverka som zombies i fjärde delen av hans filmserie.