Last Seen Alive 2022

Det mest noterbara med ”Last Seen Alive” är inte de dumma replikerna där Gerard Butlers förtvivlade make deklarerar ”Jag känner henne väl” om sin försvunna fru i ett polisförhör. Det är inte den unkna medeltidsmoralen där mäns våld är heligt när de krigar för en kvinna som försvunnit. Det är inte ens den försvunna fruns Lisas frisyr  (någon bör åtalas för den).

 

Det är hur den här kidnappningshistorien där Gerard Butlers alfastinne fastighetsutvecklare Will inser att hans fru rövats bort mitt under dagen på en bensinmack (och går igenom de sedvanliga enmansarméfaserna) utvecklas från seg och oinspirerande kriminalhistoria till alldeles för jävla mycket. Låt oss vara ärliga. Första hälften av den här dussinthrillern längtade jag efter att den skulle ta slut. Den mer fartfyllda andra hälften förstördes av en slentrianmässig jakt på att pumpa skurkar i extremt överdrivna methmiljöer fulla med bly.

 

Egentligen kan man inte ha så höga förväntningar här – ”Last Seen Alive” är en dussinthriller med låg budget och regisseras av skådespelaren Brian Goodman med endast två mediokra filmer i samma genre under bältet. Manuset är på inget sätt bra (särskilt dialogerna som innehåller uppseendeväckande dåliga repliker) men är åtminstone hyfsat rakt och befriat från nödiga twists som kommer i sista minuten. Det är svårare att förlåta valet man gör för att iscensätta historien där klyschor som romantiskt guldskimrande återblickar med frugan överanvänds för att hamra in sympati för en Butler med permanent hotfullt face. Det är samma med soundtracket – kompositionerna i början är extremt grova i sin vilja att få oss att känna de önskade känslorna av oro och misstänksamhet.

 

Det finns några få ljuspunkter i den här röran som är värda att nämna – främst Ethan Embry (som ni kanske känner igen som Reese Witherspoons kompis i ”Sweet Home Alabama”!) i en riktigt fin roll som en småkriminell förlorare och åtminstone en ansats till att lyfta hur någons - särskilt en medelålders mans - utseende gör att man dömer på förhand men som väntat sveps polisutredningens komplexitet bort till förmån för att ge actionfansen de förväntade våldsscenerna.

 

Butler levererar förväntat som argsint actionhjälte, skurkarna är lagom motbjudande och maffiga explosioner äger rum. Men som hantverk lämnar ”Last Seen Alive” aldrig sin metaforiska bensinmack. Tanken är tom och färden var bestämd på förhand till – ni gissade det - ingenstans.