Leave the World Behind 2023

Kanske är det bara jag, men efter de två fullpoängarna till tv-serier som "Mr. Robot" och "Homecoming" var har intresset för vad deras skapare Sam Esmail planerar att göra härnäst varit av högsta intresse. Särskilt sugen har man varit på vad han efter sina bravader i tv-världen skulle kunna göra med en långfilm. Visserligen har Esmail redan doppat tårna i dessa vatten med debuten "Comet" 2014, men det är efter turerna med sina två tv-serier som han verkligen utvecklat en särskild stil och intressant röst – som man vill höra mer av.

 

När han således kopplades på filmatiseringen av Rumaan Alams kritikerrosade roman "Leave the World Behind" (eller "Lämna världen bakom dig" som den fick heta på svenska), vars premiss kändes som handen i handsken för Esmail, var det absolut några intresserade ögonbryn som lyfte på sig.

 

I Netflix-adaptionen av Alams berättelse får vi följa familjen Sandford, vars matriark (Julia Roberts) en dag bestämmer sig för att fly människorna och kaoset i New York City för att ta det lite lugnt ute på Long Island. Tillsammans med sin man (Ethan Hawke) och deras två barn hyr hon en lyxvilla på "landet" för att koppla av. Men när såväl telefon, wi-fi och tv-nätet plötsligt släcks ner, och husets ägare (Mahershala Ali) knackar på dörren och vill komma in, förvandlas den avkopplande helgen snabbt till en osäker tillvaro.

 

Vad som egentligen har hänt är oklart, och en stor del av filmens mysterium är att ständigt hålla tittaren på tårna. Är det ryssarna som attackerar? AI som vänder sig mot oss? Utomjordingar som anfaller jorden? Den pittoreska familjehelgen eskalerar snabbt till ett existentiellt mysterium som för tankarna till M. Night Shyamalans mystiska tankenötter. Samtidigt skapas ett intrikat kammarspel när de två olika familjerna tvingas vistas under samma tak, medan världen utanför sakta faller samman. Vem kan man egentligen lita på och vem har egentligen rätt till vad?

 

Båda de två huvudkomponenterna skildras skickligt av Esmail. Han är ett proffs på att bygga upp en tryckande stämning genom musikläggning och klippning, och det finns flera minnesvärda sekvenser som för tankarna till ovan nämnda Shyamalan samt Jordan Peele. Esmail har också en fallenhet att få ut mycket av sina skådespelare. Framför allt Roberts och Ali har flera scener där de levererar på toppnivå, och deras scener ihop hör till några av filmens bästa stunder.

 

Samtidigt känns filmen tyvärr en aning spretig och många sekvenser känns mer som rent effektsökeri snarare än logiska utvecklingar (ja, mystiska hjortar som står och stirrar i trädgården, jag tittar på er). Även en del samtidskommentarer känns förbluffande fumliga för att komma från Sam Esmail. Att vi är beroende av vår teknik i dagens samhälle är en självklarhet, men Ethan Hawkes fumliga pappa känns nästan parodiskt handfallen emellanåt när tekniken fallerar. Det är öppet mål som ändå blir stolpe ut.

 

Det finns kvalitéer här som definitivt för filmen närmre ett högre betyg, men det går inte att undkomma fakumet att "Leave the World Behind" är en besvikelse. När man vet vad Esmail kan åstadkomma blir fallet högre och man börjar fundera om han kanske ska hålla sig kvar i tv-världen.