Lego-filmen 2 2019

Filmen tar vid där den förra slutade. Duplos anfall har fortsatt, och ett raskt hopp fem år framåt i tiden visar oss legostaden Bricksburg i ruiner. Våra plastiga vänner lever numera i den bittra återstoden av det som en gång var och bara Emmet håller humöret uppe.

 


Han och hans bästa kompis Lucy upptäcker plötsligt en dag, men alldeles för sent, en närvaro av något annorlunda och ytterst illvilligt. Främlingen tar ett gäng till fånga, däribland just Lucy men också den egenutnämnde enstöringen Batman, för ett möte med drottning Jablideh Ja’wilva, någonstans långt ute i det okända. Som den optimistiske och ofrivillige hjälten han är, reser Emmet efter dem helt allena, i ett livsfarligt räddningsuppdrag utan några som helst garantier om återvändo.

Här finns inga startsträckor eller andra tveksamheter, filmen drar igång direkt och sedan är det fullt ös framåt. Det är verkligen enormt energiskt från start och känslan är lite som att åka karusell. På med bältet, nu kör vi!

”Lego-filmen 2” är en riktigt sprudlande film, en smäktande smällkaramell för både ögon och öron. Animeringen är utmärkt och detaljrik och det finns överlag inget att anmärka på när det kommer till det visuella eller tekniska. Musiken är gravt medryckande och vi får bland annat höra en variant av trallvänliga ”Allting är mäktigt”, liksom den öronbedövande svängiga låten ”Poppig låt”, som etsar sig fast i huvudet precis som den i refrängen säger att den ska göra.

Filmen är dock inte bara yta och teknisk fulländning, den har dessutom under allt detta ett djup med flera trevliga budskap om värdet att leka och använda fantasin, och handlar någonstans mellan allt glitter och glättiga sångnummer om vad som egentligen definierar äkta hjältemod. 


 

Den ger i ytterligare ett djup välkomna kängor till den i populärkulturen ofta hyllade giftiga machonormen, samtidigt som den slår ett slag för riktig girlpower. Genom att plocka med ”tjej-legogubbar” från Lego Friends-franchisen väcks dessutom ifrågasättandet om behovet av pojk- kontra flickleksaker. I mitt unga sällskap ställdes efteråt just frågan om varför det finns Lego Friends när man som flicka faktiskt helt utan problem kan leka med vanliga Lego också. En fråga som tål att funderas på och diskuteras.

”Trolls”-skaparen Mike Mitchell står den här gången för regin, medan Phil Lord och Christopher Miller, duon som regisserade den förra filmen, bara har skrivit manuset. Men vilket manus det sedan är! Det finns mängder av roliga blinkningar till andra filmer och filmklassiker, som ”Mad Max”, ”Jurassic World”, och vi får se cameos av historiska ikoner och karaktärer. Skämten är mestadels intelligenta eller charmigt plumpa, och anpassade omväxlande till verkligen alla åldrar och olika preferenser.

Möjligen finns några svängar och händelseutvecklingar mot slutet som kan upplevas väl komplicerade. Samtliga turer är dock förklarade, om än rätt hastigt, så se för guds skull till att gå på toa innan, så du inte missar någon ledtråd.

”Lego-filmen 2” är minst lika underhållande som den ursprungliga. Nya färgstarka karaktärer och tralliga toner piggar upp, även om det som sagt är något upprepande och inte direkt särskilt nytänkande. Fast å andra sidan tycker jag inte det behövs så många nya tankar när de gamla fortfarande regerar.