Let Them All Talk 2020

Det är lätt att känna igen Steven Soderberghs stil. Den varma, gula färgsättningen, det jazziga soundtracket och dialogerna där vi hoppar in mitt i ett samtal ger en mjuk typ av coolhet till hans filmer. Karaktärerna stakar sig, pratar i munnen på varandra och famlar efter orden, precis som människor gör mest. I bästa fall blir det ren filmmagi, som i underskattade ”Out of Sight” när George Clooney och Jennifer Lopez ägnar ett gisslandrama i en bagagelucka åt att småprata om gamla filmer. I sämre fall blir det mer som att fastna i ett hörn med festens amatörfilosof. ”Let Them All Talk” lutar åt den senare kategorin, men räddas delvis av rutinerade skådespelare och vackra miljöer.

I centrum för ”Let Them All Talk” står Alice (Meryl Streep), framgångsrik författarinna som just blivit utnämnd för ett prestigefyllt pris men som vägrar flyga över Atlanten för att ta emot det. Hennes nyblivna agent Karen (Gemma Chan), mån om att vara den högdragna stjärnan till lags, föreslår en kryssning istället, med valfritt antal gäster. Därefter presenteras vi i rask följd för det tilltänkta sällskapet som vore de ett crew för Danny Ocean - vi har Susan (Dianne Wiest), godmodig väninna från collegetiden, Roberta (Candice Bergen), betydligt mindre godmodig väninna från collegetiden, samt Alices tafatta systerson Tyler (Lucas Hedges). Dessutom smyger Karen själv med ombord, i förhoppning att lyckas ta upp den känsliga frågan om en uppföljare till Alices mest populära bok.

Miljön är som gjord för en mysig dramakomedi, där karaktärerna är instängda tillsammans på skeppets begränsade yta och cirkulerar runt varandra i de lyxigare delarna av Queen Mary 2. Pålitliga Meryl Streep levererar ett engagerat porträtt av den pompösa Alice som svassar runt i dramatiska sjalar och hela tiden uttrycker sig som om hon söker efter formuleringar till sin bok. Candice Bergen är också fantastisk som hennes raka motsats, den krassa Roberta vars liv inte gick som planerat och som inte hymlar med att hon hakat på resan för att hitta en rik man som kan rädda henne från jobbet som butiksbiträde för damunderkläder. Mellan de två finns en gammal konflikt, vilken gradvis flyter upp mot ytan under resans gång.

Här finns också en bihandling kring relationen som utvecklar sig mellan Karen och Tyler, efter att hon närmat sig systersonen och bett honom rapportera när Alice kan tänkas vara på humör för att prata uppföljare. Men Gemma Chan och Lucas Hedges saknar karisman hos sina äldre kollegor, och lyckas inte blåsa något liv i sina karaktärer. Tyler förblir ett frågetecken hela filmen, han är gammal nog att ha hunnit vidareutbilda sig, men klär sig och pratar som en prepubertal tonåring. Om det är menat att vara roligt så går det åtminstone den här recensenten förbi, och hans största bidrag är att generera ett par ypperliga tillfällen att gömma sig bakom MovieZines eleganta skämskudde.

Under filmens gång kan man delvis njuta av fint skådespeleri och ett par småroliga scener - den i övrigt lågmälda Susan överraskar vid ett tillfälle och Alices snobbiga rivalitet med en populär deckarförfattare är också milt underhållande. Men efter den långsamma uppbyggnaden mynnar ”Let Them All Talk” ut i pyspunka, vilket retroaktivt sänker helhetsintrycket. En av de mer intressanta konflikterna som filmen peggar upp för avhandlas snopet nog i en en scen med ohörbar dialog. Mycket utrymme lämnas också åt Alices fascination för en obskyr 1800-talsförfattare, något som är totalt ointressant för alla andra och som i slutändan inte visar sig tillföra något särskilt till berättelsen.

För bästa förutsättning att uppskatta ”Let Them All Talk” rekommenderas att gå in med inställningen att det är själva resan, inte destinationen, som är målet. Kom för Meryl Streep, stanna för Candice Bergen, och njut av idel körsbärsträpaneler varvat med dramatiska bilder på ett gråkallt Atlanten. Lägger man förväntningarna på den nivån kan man trots allt ändå spendera en ganska trevlig tvåtimmarsresa ombord på Queen Mary 2.