Levande och döda i Winsford 2023

Mirja Turestedt ger en trovärdig prestation som Maria, vars liv börjar falla samman efter våldtäktsanklagelser mot hennes kända akademikermake Magnus (Thomas W. Gabrielsson). Trots att han nekar till anklagelserna och är efter en förlikning fri, så har Maria svårt att helt lita på honom. Hon väljer trots det att köpa hans historia, även om det tar emot att misstro en ung kvinna, utan någon som helst anledning att ljuga.

 

För att undkomma det intensiva mediedrevet hemma ger sig paret ut på en resa genom Europa mot Marocko. I Polen inträffar en händelse som separerar dem och resten av filmen blir en sorts flykt från det som där händer.

 

Regissören har tillsammans med manusförfattaren Michèle Marshall gjort en bra filmadaption av Håkan Nessers roman från 2015. Och även om det var för länge sedan jag läste boken för att kunna göra en fullgod jämförelse, så står sig detta på helt egna ben. Vissa irriterande luckor i storyns trovärdighet stör stundvis längs vägen, men påverkar inte helhetsupplevelsen nämnvärt, tack vare mycket annat som övertygar. 

 

Filmen utspelas på olika håll i Europa med minimalistisk dialog, och istället väldigt talande landskapsbilder. Det är ett modigt val då saknaden av ord, leder till en stillsamhet som idag kan uppfattas som något tråkigt. Men tråkigt blir det aldrig, vilket vi har regin och framförallt Michael Dymeks fantastiska foto att tacka för. Dymek fångar med sin lins dramatiken i de höstruskiga, vindpinade hedarna och de svårmodiga himlarna, vilket skapar en förtrollande och lätt olustig stämning.

 

Suggestiva skuggor i olika formationer framträder ofta i bildernas periferi, med vår huvudperson som en kontrasterande silhuett i centrum. Med ytterligare enkla medel hade detta kunnat bli en rejält otäck psykologisk skräckfilm, men riktigt sådan tur har vi inte.

 

Hyfsat bra blir det ändå. ”Levande och döda i Winsford” är en engagerande relationsthriller i vilken karaktären Maria är vår moraliskt tvivelaktiga men just därför också väldigt mänskliga protagonist. Vi hejar på henne, även om filmen uppmanar oss att reflektera över även hennes handlingar och val. 

 

Mycket av det som hänt berättas i fragmentariska minnesbilder, och en hel del utvecklingar får vi inte reda på förrän rätt sent. Vi får egentligen inte heller riktigt veta så mycket om Maria som person före det som vi här bjuds att ta del av. Tillräckligt sipprar ändå fram, och det räcker för att vi ska förstå och acceptera hennes motiv. 

 

Övriga karaktärer är mer ensidiga och på vissa håll väl ytligt skildrade. Magnus är från start en burdus och rätt avskyvärd man, vilket gör det svårt för mig att bry mig om honom. Detta är synd då lite medkänsla med även hans karaktär hade gett filmen och själva relationsdramat ytterligare djup. Samtidigt förklarar hans totala brist på hyfs, Marias agerande och det ger oss än mer förståelse för det som driver, men också plågar henne.

 

"Levande och döda i Winsford" är en kuslig och atmosfärisk thriller som förför med sitt vackra foto och sin natursköna yta. Under den pulserar en beskedlig ton av oro och paranoia som är fängslande, trots de där lätt störande bristerna i storyns logik.