Life as We Know It 2010

"Life as We Know It" har utstyreln av en romcom. Med Katherine Heigl ("The Ugly Truth") i den ena huvudrollen och med fokus på ett par som hatar varandra men som ändå blir ihopfösta av omständigheterna, låter det som filmskapandets A-B-C har följts till punkt och pricka.

Men efter en aningen humoristisk öppningsscen som utspelar sig tre år tidigare där de två går på en dejt upptäcker man att skrattandet aldrig kommer igång.

Och det gäller inte bara början av filmen, utan breder ut sig tills man inser att även om formulan finns där så har skaparna antingen aldrig haft som mål att göra en romantisk komedi eller så har de ingen aning om vad de sysslar med. Det är lätt att tro det senaste eftersom både regissör och manusförfattare är mer eller mindre nya i sina roller.

Holly (Heigl) och Eric/Messer (Josh Duhamel från "When in Rome") går som sagt på blinddejten från helvetet. Eller rättare sagt, de kommer inte ens iväg eftersom deras helt motsatta personligheter krockar redan vid hennes dörr. Messer är en timme sen och verkar mer intresserad av att hitta någon - vem som helst - att ha sex med eftersom det är lördag kväll. Medan Holly förväntar sig en riktig dejt som kanske kan leda nån vart.

Under filmens vinjett får vi se korta klipp där paret som tussade ihop dem, gifter sig och får en dotter, Sophie. Holly och Messer är hela tiden närvarande - småbråkandes med varandra.

När tragedin slår till och föräldrarna omkommer i en bilolycka får de två fienderna reda på att de nämnts som bäst kapabla att ta hand om lilla Sophie, och helst ska detta ske gemensamt i parets hus.

Härifrån blir det lite "Tre män och en baby"-humor när personer som inte har någon vana vid barn måste lära sig att byta blöja och tysta en bitvis otröstlig unge.

Det går inte mer än några sekunder in i filmen innan de allra mest inbitna och tröttsamma stereotyperna gör sig påminda. Han är en opålitlig men charmig slarver som har som mål att ligga med allt som rör sig. Hon är ett kontrollfreak som letar efter en bra man att stadga sig med - gärna välutbildad med bra jobb. Hela premissen är alltför lik Heigls förra rulle "The Ugly truth" för att man ska kunna blunda för det ens om man försöker.

Men där "föregångaren" hade en hel del vässad dialog och ett gäng scener som faktiskt uppfyllde vad som krävs för att kallas komik, så försöker "Life as We Know It" varva klichéerna med försök till allvar. När bilolyckan kommer en kvart in i filmen dras vi ner i ett mörkt hål av seriositet som det är svårt för någon romcom att hämta sig från.

Istället för humor satsar filmen på att visa hur jobbigt det kan vara att få barn, och hur mycket man måste offra. Messer sabbar en karriärchans när han inte kan hitta någon barnvakt och Holly avbryter en dejt när Sophie åker in på sjukhus med feber. Igenkänningen av dessa vedermödor hos småbarnsföräldrar kan säkert locka den gruppen.

Annars är det kemin mellan Heigl och Duhamel som räddar filmen från ett totalt magplask. De gör sig bra som par på vita duken och när de äntligen inser att 'kärlek startar med bråk' så bjuder filmen på en del charm och till och med några kul scener som när de röker på och fnittrar hejdlöst till Sophies färgglada favoritbarnprogram, något som tidigare varit en plåga.

Men i det stora hela är detta ett nybörjarprojekt där Heigl som den mest erfarna missbrukas genom för mycket återanvändning. Duhamel kan säkert bli en hygglig "förste älskare" i den här genren så småningom, men nu verkar han få plocka jobben ingen annan vill ha. Ett annat exempel är socialarbetaren som är den som ska bidra med underhållande sarkasm och hade hon spelats av någon som Bonnie Hunt eller Kristen Johnston ("Tredje klotet från Solen") hade det säkert gett önskad effekt.

Nu känns det mest som "Life as We Know It" fick klartecken minst ett par manusomskrivingar för tidigt.