Life During Wartime 2009

I skuggan av stormaktens krigande är det trots allt vardag för USAs invånare: Lillasyster Joy upptäcker att maken fortfarande ägnar sig åt sexuella böjelser och drar till hemstaden för att börja ett nytt liv. Där närmar hon sig sina systrar Trish och Helen; den förstnämnda söker efter en normal man för att komma över den mörka hemlighet barnens far drog över familjen, och den andra gör sig själv till offer med sina egna framgångar som ursäkt. Samtidigt kommer Trish exman ut ur fängelset och Harveys son kämpar med sin sociala avskärmning.

Säg vad den här filmen inte handlar om: Genom ett nät av teman som bland annat homosexualitet, pedofili, sexmissbruk, bekräftelse, kändishysteri & religion går Todd Solondz in på huvudtemat konflikter med frågan:  Kan man förlåta även om man kanske inte riktigt vill? Kan man förlåta sina egna familjemedlemmar oavsett vad de gör? Kan man förlåta terrorister som spränger din familj i luften? Eller är det öga för öga, tand för tand som gäller?

Det är mycket som är härligt och fräscht med denna fristående uppföljare till Happiness (1998). Vi slipper de förenklade svart/vita karaktärer som inte så sällan porträtteras på vita duken. Igenkänningsfaktorn blir mycket högre oavsett vad du själv har med dig i bagaget och trots väldigt djupt tragiska situationer och att det i alla scener utom två är någon som gråter, lyckas Solondz få oss att skratta mellan varven.

Ett opretentiöst bildspråk lyfter fram filmens förtjänster, även om dialogen i vissa fall skriver oss på näsan genom en och annan "smart" upprepning för mycket. Filmen klingar av mot slutet och intresset falnar något. I huvudrollerna ser vi alltid lika briljanta Shirley Henderson och Allison Janney.