Lilla spöket Laban - Bullar och bång 2009

En av fördelarna med att få barn är möjligheten att med gott samvete försjunka sig i barnböckernas värld, speciellt om barnen i fråga sitter bredvid. Favoriter som Richard Scarry och Jan Lööf håller än, 30 år senare. Det gör även Inger och Lasse Sandbergs Laban om det lite mörkrädda spöket på slottet Godmorgonsol.

I den nya filmatiseringen har sex små kapitel satts ihop till en längd av 44 minuter. De kommer antagligen att visas på TV framöver, men passa på att se Laban på bio. Barnen i salongen under pressvisningen verkade hänförda, i en mörk biosalong blir det ju ett annat fokus på bilden. Här kommer också det genomarbetade ljudet till sin rätt, vilket lätt går till spillo vid TVn där dammsugare och syskon tävlar om uppmärksamheten. För visst finns det något härligt i ljudet av ostbågar som äts, ett rytande lejon eller ett glas med läsk som bubblar och fräser? Maria Lundqvist berättarröst gör också sitt till.

I en tid där filmbolagen tävlar i animeringsbedrifter där den ena fantastiska världen, realistiska figuren och omöjliga klipp och kameraåkningar toppar varandra, är det skönt med en traditionellt tecknad film berättad i det makliga tempo en 2,5 åring faktiskt hänger med i. Många animerade filmer för den mindre publiken har också ett lager för vuxna, med skämt och blinkningar som passerar en bra bit över de smås huvuden. "Lilla Spöket Laban" är skönt nog befriad från vuxenflirtarna och koncentrerar sig helhjärtat på dem som faktiskt ska se filmen - kidsen.

De sex avsnitten berättas i lagom tempo, lagom komplicerat för att alla ska hänga med, men hela tiden med en finess och humor som går hem. Vi får hänga med när Laban bakar kaka, fixar en present, ska sova över hos Lill-prins Bus - där de leker riddare och den ene är Obi Wan och den andre Zlatan - odlar en blomma, försöker få tyst på Labolina som väsnas hela tiden och slutligen försöker skrämma byxorna av kungen. Det hela är befriande från pekpinnar och präktigt, pedagogisk sensmoral. Risken att dina barn ska bli framtida ligister är dock minimal efter att ha sett "Lilla Spöket Laban". För få familjer verkas så harmoniska som spökfamiljen på slottet Godmorgonsol.

Per Åhlin och PennFilm, som ligger bakom klassiker som "Karl-Bertil Jonssons julafton", "Dunderklumpen" och "Hundhotellet" samt Alfons Åberg-filmerna och tidigare Laban-filmer (det här är den fjärde) håller nere den grafiska stilen på ett minimalistiskt och effektivt sätt. Men, vi som älskar tapeterna i "Karl-Bertil Jonssons julafton" - håll koll på dem i jul - får vårt lystmäte även här. Benknotor, kungakronor och fiskben blir till fina diskreta mönster i fonden. En signatur satt av en lekfull och vital 78-årig regissör.