Little Children 2006

”Little Children” börjar som en rätt platt historia om hur de båda småbarnsföräldrarna Sarah Pierce (Kate Winslet) och Brad Adamson (Patrick Wilson) hittar varandra i lekparken och inleder en allt mer fördjupad vänskap. Sarah är nyinflyttad till en sömnig villaförort, där de andra mammorna spenderar dagarna i lekparken skvallrandes om den snygge hemmapappan Brad som ingen vågar tala med. Sarah med sin examen i engelsk litteratur känner att hon inte har så mycket gemensamt med de andra kvinnorna och börjar prata med Brad. De inser snart att de båda är två vilsna själar som söker något eller någon som kan ta dem bort från vardagen. Mycket riktigt slutar också första samtalet med en kyss vilket ger oss en tydlig vink om vad som komma skall. Om filmen hade nöjt sig med endast den här handlingen hade den varit tråkig. Detta trots att Kate Winslet kanske aldrig har spelat så här bra förut.

Men det finns en parallell handling som dyker upp som ett orosmoment i bakgrunden. Där finner vi sexförbrytaren Ronnie, nyligen utsläppt från fängelset. Även han har flyttat till området och bor nu med sin gamla mamma. Efter ett stort medialt pådrag vet alla att han bor där och hans blotta närvaro skrämmer grannarna. Föräldrarna är rädda för sina barns skull och ingen känner sig längre trygg. Då bestämmer sig den före detta polisen Larry för att ta saken i egna händer. Han börjar trakassera Ronnie, han klottrar på hans dörr och kör förbi hans hus med jämna mellanrum. Droppen som till slut får bägaren att rinna över inträffar vid den stora poolen som är kvarterets mötesplats. Iklädd snorkel och simfötter hoppar Ronnie i för att studera barnens kroppar under vatten. Scenen är filmad som hämtad ur ”Hajen”-filmerna och föräldrarna reagerar på Ronnie som vore han just en haj när han blir igenkänd.

Trots att Ronnie är den typiske skurken i filmen porträtteras han ändå som en sårbar man, ett offer för sin egen psykosexuella sjukdom. Vi känner empati för honom. Jag känner också en stor ömhet för hans mamma som försöker få ut honom på dejt med ett fullständigt misslyckande som slut.

Todd Field står för regi och manus i denna film som löst baserar sig på Tom Perrottas roman ”Som små barn”. Field menar att Ronnie skulle fungera som en sagofigur, ett ont troll och ”en distraktion för de andra personerna – ett kärl där de kunde tömma sin egen rädsla och sin egen längtan utan att behöva tyngas av självrannsakan”. För Larry blir Ronnie någon att avreagera sina egna traumatiska minnen på. För Sarah och Brad blir han den större boven, den som får deras egen skuldkänsla att verka liten.

”Little Children” sätter oss som publik i ett översittarläge. Vi ser ned på filmens karaktärer. En berättarröst guidar oss genom filmen och gör att avståndet mellan oss och karaktärerna ökar. Det är meningen att vi ska döma dem. Titeln syftar inte på små barn utan snarare på vuxna som beter sig som omogna barn.

Filmen är annars både rolig och sorglig på samma gång. Field lyckas berätta om ett så skrämmande ämne som pedofili på ett humoristiskt sätt. Men parallellerna mellan de båda historierna är inte helt klara och de vävs inte riktigt samman. Först mot slutet korsas deras vägar men det håller ändå inte riktigt. Trots utmärkta skådespelarinsatser och en hel del varm humor blir ”Little Children” bara godkänd.