Little Joe 2019
Synopsis
En genetisk modifierad växt verkar påverka alla levande varelser. De som kommer nära den beter sig märkligt, nästan som om de vore utbytta - speciellt bland sina nära och kära. Eller är allt bara en inbillning?
Info
Originaltitel
Little Joe
Biopremiär
28 augusti 2020
Språk
Engelska
Land
Österrike
Distributör
Folkets Bio
Längd
Senaste om filmen
Stilsäker science fiction som förråder skräckkonventionerna
Österrikiska auteuren Jessica Hausner (”Miraklet i Lourdes”, ”Amour Fou”) är fenomenal på subtiliteter och sällan lättillgänglig. Den som går för att se ”Little Joe” och väntar sig något i stil med en klassisk skräckfilm bör ha det i åtanke.
Hausner arbetar inte i lättdefinierade genrer, trots att filmens titel och premiss tydligt anspelar på ”Little Shop of Horrors” (1960, 1986). Även om växter med suspekta avsikter driver handlingen framåt även här så handlar det alltså varken om en rockmusikal eller en skräckkomedi i konventionell bemärkelse.
Alice Woodard (Emily Bechaam belönades för bästa skådespelerska i Cannes) och hennes forskarkollegor har lyckats odla en planta med antidepressiva effekter. En blomma som gör ägaren lycklig – projektet har obegränsad kommersiell potential. Som forskningsledare tar Alice därför ett par genvägar kring diverse säkerhetsbestämmelser för att ro allt i hamn i tid för avtäckandet.
Alice döper växten till Little Joe efter sin son och smugglar hem ett exemplar till honom. Snart börjar både Joe, sonen alltså, och flera av medarbetarna i labbet att bete sig underligt. Lilla Joe, växten vill säga, pollinerar den som kommer för nära i ansiktet med personlighetsförändring som direkt resultat. Den obehagliga misstanken börjar i alla fall att ta Alice i besittning.
Förskjutningarna i beteende och humör är dock ytterst svåra att påvisa med absolut säkerhet. Sonen Joes brådmogna självsäkerhet och hans vilja att plötsligt flytta hem till Alices frånskilda make kan ju lika gärna handla om en naturlig frigörelseprocess från modern, och kollegan Chris (Ben Wishaw) romantiska närmanden kan givetvis ha mera grundade orsaker.
Och det är här som ”Little Joe” blir en marknadsföringsmässig utmaning för en distributör som vill kunna klistra lättfattliga genrebeteckningar på sina filmer.
Hausner håller stämningen i ett slags krampartat strypgrepp och tillåter inte det smygande obehaget, förstärkt av ett närmast schizofrent soundtrack med outhärdligt vitt brus och ilskna panflöjter, att spåra ur på något förväntat sätt. Istället får återhållsamhet och nyanser ta plats. Det gör inte ”Little Joe” mindre underhållande, bara lite mer tålamodskrävande, och utesluter inte på något sätt bisarra inslag och drastiska vändningar i historien.
Den som är sugen på jump scares och blodbad får däremot leta på annat håll.
Alice Woodard (Emily Bechaam belönades för bästa skådespelerska i Cannes) och hennes forskarkollegor har lyckats odla en planta med antidepressiva effekter. En blomma som gör ägaren lycklig – projektet har obegränsad kommersiell potential. Som forskningsledare tar Alice därför ett par genvägar kring diverse säkerhetsbestämmelser för att ro allt i hamn i tid för avtäckandet.
Alice döper växten till Little Joe efter sin son och smugglar hem ett exemplar till honom. Snart börjar både Joe, sonen alltså, och flera av medarbetarna i labbet att bete sig underligt. Lilla Joe, växten vill säga, pollinerar den som kommer för nära i ansiktet med personlighetsförändring som direkt resultat. Den obehagliga misstanken börjar i alla fall att ta Alice i besittning.
Förskjutningarna i beteende och humör är dock ytterst svåra att påvisa med absolut säkerhet. Sonen Joes brådmogna självsäkerhet och hans vilja att plötsligt flytta hem till Alices frånskilda make kan ju lika gärna handla om en naturlig frigörelseprocess från modern, och kollegan Chris (Ben Wishaw) romantiska närmanden kan givetvis ha mera grundade orsaker.
Och det är här som ”Little Joe” blir en marknadsföringsmässig utmaning för en distributör som vill kunna klistra lättfattliga genrebeteckningar på sina filmer.
Hausner håller stämningen i ett slags krampartat strypgrepp och tillåter inte det smygande obehaget, förstärkt av ett närmast schizofrent soundtrack med outhärdligt vitt brus och ilskna panflöjter, att spåra ur på något förväntat sätt. Istället får återhållsamhet och nyanser ta plats. Det gör inte ”Little Joe” mindre underhållande, bara lite mer tålamodskrävande, och utesluter inte på något sätt bisarra inslag och drastiska vändningar i historien.
Den som är sugen på jump scares och blodbad får däremot leta på annat håll.
| 3 februari 2020 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera Little Joe