Livet är ett mirakel 2004

FILMINFO Balkans främste regissör Emir Kusturica är tillbaka med en ny underbar film. ”Livet är ett mirakel” är lika skön, varm och tokig som hans tidigare filmer, som ”Svart katt, Vit katt”. Titeln motsvarar ganska väl innehållet i filmen: oavsett hur jävligt, hårt och orättvist livet kan verka finns det ändå ljusglimtar och hopp.

Filmen utspelar sig på Balkan i början av 90-talet, kort innan kriget ska börja. Luka är ansvarig för tågstationen i byn och ska se till att den underhålls. Hans fru är den lite annorlunda och konstiga Jadranka, tidigare operasångerska som nu måste vila. Sonen Milos är en duktig ung fotbollsspelare som drömmer om att spela i landets bästa lag Partizan. Lukas vän är den äldre farbrodern brevbäraren som också bor granne med dem. Livet har sin gång, de flesta är optimistiska och njuter av livet. Man umgås utan att tänka på varandras religion eller etniska tillhörighet. Knappast någon tänker på krig. Vem bryr sig om några få galna separatister långt borta?

Saker och ting förändras dock snabbt och inte alltid som man tänkt sig. Kriget är närmare än de flesta hade anat. Vem kunde tro att det vackra, lugna gröna landskapet skulle snabbt omvandlas till ett krigshärjat område? Vem vill egentligen kriga? För vem och mot vem krigar man? Även i sådana allvarliga tider finns människor som behåller sin lugn och försöker agera sansat. Luka är en av dem. Han låter inte livet påverkas av ett meningslöst krig och elände. Livet är för kort för att slösas på sådana meningsskiljaktigheter. Frun Jadranka däremot är redan trött på sin trista vardag. Hon känner sig inte hemma där. Hon vill hellre komma bort och helst tillbaka till storstadens operahus. Varför inte passa på att åka iväg tillsammans med den snygge främlingen till musiker?

Kriget innebär att människor ofrivilligt skiljs från sina hem och familjer. Det drabbar Luka på två sätt: hans son Milos tas till fånga och han själv får ansvaret att ta hand om en tillfångatagen muslimsk flicka från trakten. Hans vän brevbäraren föreslår att de ska jobba för en fångutväxling så att de får hem Milos, något som blir mer komplicerat än tänkt från början. Emir Kusturica gör en vacker film. Inte nog med att den är vacker genom kameran, utan också för att den har ett enkelt och viktigt budskap: krig är fel och löser inga problem. Han lyckas väl föra fram sitt budskap genom filmen. Den är ca 2:30 lång men inte alls tråkig för den saken. Historien förs hela tiden framåt och handlingen är spännande utan att tappa. I dystra tider är humorn extra viktig. Det finns det en hel del av i filmen: som när slagsmål utbryter på fotbollsplanen eller när den korrumperade unge borgmästaren känner för lite sexuella äventyr, något som till slut står honom dyrt. Djuren har också sin del i filmen: bäst är åsnan och katten som båda är med i flera roliga scener!

Kusturica har gjort en viktig och minnesvärd film och det ska han ha heder för, liksom alla skådespelare i de framträdande rollerna. Släpp fördomarna för ett tag, gå och se filmen, njut av livet och var tacksam för att du slipper drabbas av krig och elände.