The Loft 2014

Fem gifta och hyfsat framgångsrika män lever den amerikanska drömmen. De har vackra och hängivna fruar, fina lägenheter och feta löner. Men något saknas. Spänning och utsvävelser! Den hunkige arkitekten i gänget kläcker idén att de ska dela på en lyxvåning, titelns The Loft, för att där dra hem allehanda erövringar och förlusta sig utan att behöva bekymra sig om kreditkortsräkningar och annat krångel.  För vad kan vara smartare än att köpa en svindyr våning med polarna för att dra hem tjejer till?

Redan här börjar man förstå filmens totala brist på rimlighet, och dess i ärlighetens namn, ganska infantila tilltal. Men försöker man göra en fattigmans Hitchcock för Moore-läsande 20-åringar kanske det inte står högst på listan, vad vet jag. 

Hur som helst – till en början går det bra. Gängets ledargestalt, arkitekten Vincent (Karl Urban) drar in även de tveksamma i gänget in i de karnala lustarnas förlovade land. Det liggs hejvilt, blinkas konspiratoriskt på de gemensamma familjemiddagarna och fruarna anar ingenting. De lever bro-drömmen! Men säg den lycka som varar. Innan de hinner säga flaskpost hittar de en naken och mycket död ung kvinna i deras gemensamma kärleksvåning. Vem är hon? Hur hamnade hon där? Och framförallt – vem mördade henne?

Det här är startpunkten på det som regissör Erik Van Looy antagligen vill kalla för ett modernt kammarspel i sann vem-är-mördaren-anda. Det skriks, rycks i håret, knuffas och grälas när de fem männen gemensamt försöker lösa situationen de hamnat i. Ena stunden pekar spåren mot strulpellen i gänget, för att i andra peka ut någon helt annan. Vi kastas än hit och dit, men aldrig blir det särskilt intressant för det. Helst av allt sittar man där och hoppar att polisen ska dyka upp och arrestera hela bunten så man slipper se mer av de här gnällspikarna till chauvinister (det finns för övrigt knappt en sympatisk gestalt i hela filmen). Men nej, det är att hoppas på för mycket. Och när man börjar ana en twist som kanske sätter filmens hela Bingo Rimér-ideologi i ett annat skimmer så blir man lika direkt besviken.

Ensemblen leds av Karl Urban (som den omoraliske hunken Vincent) och James Marsden (den godhjärtade hunken Chris). Wentworth Miller från "Prison Break" spelar den grå revisortypen Luke och Eric Stonestreet gör den extremt osympatiske mansgrisen Marty. Den felande länken är Matthias Schoenaerts som Philip, gängets bad boy och allmänna loser. De är ok, även om det är mycket svårt att se att gruppen skulle ha någon kemi överhuvudtaget. Fruarna... ja fruarna håller sig på sin kant och är endast statister i dramat och får inte många repliker. Det här är en film som definitivt inte klarar Bechdeltestet.

Nu är det inte uselt rakt igenom. Fotot är hyfsat snyggt, stämningen är stundtals lagom mysigt thrilleraktig och Karl Urban är rätt kul att se på. Men i slutändan är det här en onödig sexistisk b-film som knappast gör någon glad. Likt en solbränd, muskulös douchebag med taskig kvinnosyn som köpt glasögon av fönsterglas och läst en bok av Camilla Läckberg – är "The Loft" en film som lever i villfarelsen att den är smartare än vad den är.