Love and Other Drugs 2010

"Love and Other Drugs" har sålts som en extra vass romcom med A-skådisar i huvudrollerna och därför förväntar man sig något utöver det vanliga. Och det stämmer att det här inte är en ordinär romantisk komedi, men tyvärr innebär inte det att den imponerar. Istället går regissören Edward Zwick ("Blood Diamond" och "Defiance") vilse när han försöker balansera "slapstick" med de riktigt seriösa dramabitarna.

Jamie Randall (Jake Gyllenhaal) är en riktig player. Som försäljare kan han charma byxorna av vem som helst, något han utnyttjar till fullo även när det gäller kvinnor. Efter att ha sparkats från jobbet på elektronikkedjan av just den anledningen ger han sig in i läkemedelsindustrin med allt smutsspel som det innebär.

Relativt snart stöter han ihop med Maggie Murdock (Anne Hathaway) som - i alla fall vid första mötet - inte alls faller för hans charm. Filmen fortsätter att hoppa mellan Jamies försök att ta sig uppåt i karriären och hans relation till Maggie som börjar med vilt sex helt utan några planer på att de ska hamna i ett förhållande. Det har nämligen Maggie definitivt satt sig emot.

Anledningen är aldrig någon hemlighet - det avslöjas tidigt att Maggie lider av obotliga Parkinsons sjukdom. Men det är först en bit in i filmen som man slutar behandla det hela med lätt hand och istället visar vad det faktiskt innebär på ett seriöst sätt.

Och det är här någonstans som filmen börjar spreta. Den sexiga upptakten ångar av "killen som aldrig blir kär i någon utan bara utnyttjar tjejer, men som förstås faller pladask när han möter den kvinna som inte går på hans tricks". Med andra ord en romcom-klassiker som med bra skådisar kan vara schysst underhållning för stunden.

Som för att göra den bilden komplett har Jamie tilldelats brodern Josh, en tjockis som är värdelös på kvinnor och som klantar sig och skapar en komisk situation efter en annan. Men detta går som sagt inte alls ihop med hur filmen artar sig i den andra halvan. Slapstick-scenerna känns helt malplacerade när ämnet inte är hur man fångar den enda tjejen man inte kan få, utan hur man ska klara av att leva med någon som man kommer att se tyna bort framför ens ögon.

Både regissör och de manusförfattare han har tagit hjälp av har riktigt bra verk på sina meritlistor, förutom "Blood Diamond" till exempel "The Last Samurai". Att det ändå blir ett sånt här resultat kan jag bara skylla på att de inte gjort romantiska komedier innan. Det är nämligen en genre som blandar sig dåligt med seriösa dramor. Hade man låtit bli Josh karaktär hade man kommit lindrigare undan, men det blir ändå förvirrat med både kärlekshistorien och karriärstråden som inte vävs ihop på något särskilt förklarande sätt.

Vad som gör att det här ändå är en trea är kemin mellan Hathaway och Gyllenhaal och att det märks tydligt att de båda kan sitt yrke. Det slår verkligen gnistor om dem emellanåt och relationen känns alltigenom trovärdig. De båda lyckas också få fram en mängd olika känslor filmen igenom, något som skådisar som oftare syns i den här genren inte är lika begåvade med.

"Love and Other Drugs" är en sån där film där delarna i sig är välskrivna och fungerar, men där helheten inte hålls ihop till en tydlig film. Bättre lycka med nästa försök, Zwick!