Loving 2016

Mildred och Richard är kära. De håller om varandra, promenerar i skogen, tittar in i varandras ögon och är allmänt så där fånigt lyckliga som bara två förälskade personer kan vara. De väntar sitt första barn och gifter sig. Lyckan för det nygifta blir dock inte långvarig då polisen kort senare stormar in i parets hem mitt i natten och sätter dem båda i fängelse.

Deras brott?

Mildred är färgad och Richard vit. 


Staten Virginia släpper paret senare men slänger i samma veva ut dem och förbjuder dem från att återvända. Detta är upptakten till en flera år lång rättslig kamp för att få älska den man älskar, men också för att få komma hem.

Historien om Mildred och Richard Loving är alltså sann. Det är också sant att det i vissa stater så sent som på 1960-talet fortfarande var olagligt att gifta sig över rasgränserna och att det sedan i vissa fall tog decennier innan lagarna faktiskt ändrades. Den sanningen är totalt absurd och det känns bara ännu mer fel när man ser den väldigt vackra, genuina och fullständigt självklara kärleken blomstra och bära frukt mellan dessa människor.


”Loving” handlar i periferin om en rättslig tvist och hade kunnat bli till ett högljutt rättegångsdrama, något det verkligen finns stoff till, men Nichols väljer att istället fokusera på den till synes anspråkslösa berättelsen om kärlek och människorna som drabbas av hyckleriet och fördomarna. Kärnan i filmen är relationen mellan Mildred och Richard och den kärnan står stillsamt intakt genom hela filmen. 

Den ännu relativt okända Ruth Negga (som kommer bli något stort) spelar Mildred och Joel Edgerton hennes man Richard. De är båda två så övertygande och träffsäkra i sin gestaltning att jag inte känner igen dem på presskonferensen efter filmen. Kemin dem emellan är i all sin enkelhet elektrisk och redan nu surras det om Oscarsnomineringar. Även regissören Nichols ligger bra till i snacket. Han berättar sina historier med väldigt mycket hjärta och stort engagemang och vill verkligen dröja kvar i scener även när det egentligen inte finns något mer att säga. Som för att verkligen få ut det allra sista ur varje bild. 

Fotot är även det fantastiskt och fotografen och Nichols nära vän Adam Stone fångar den anspråkslösa skönheten och vidden i naturen i kontrast till stadens trängsel, men använder även närbilder och låter blickarna uttrycka det inte orden uttalat.

”Loving” är en finstämt laddad berättelse om förbjuden kärlek, men också hur kärleken faktiskt till sist övervinner allt. Det handlar om styrka och mod, om envishet och den lilla människan i centrum av obegripliga lagar och ålderdomligt hyckleri. Detta är en av de mest fåordiga filmupplevelserna under årets filmfestival i Cannes, men då talar den desto högre på ett mer känslomässigt plan.