Loving Vincent 2017

“Loving Vincent” tar formen av en animerad “Citizen Kane” där Armand, son till en av Vincents närmaste vänner, försöker lösa gåtan kring Vincents plötsliga självmord genom att resa i konstnärens fotspår ett år efter hans död år 1890. Filmen målar upp bilden av ett konstnärsliv, ett nedtonat skuggporträtt från de barer, fält och vyer vi känner igen från Van Goghs tavlor. Armand möter de som kände honom bäst - den skäggige brevbäraren, hans läkare och färghandlare. Tillsammans formar deras berättelser en ofullständig bild som lämnar luckor likt en gammeldags detektivhistoria.

Vincent van Gogh lyfte penseln för första gången vid 28 års ålder och målade 800 tavlor innan självmordet vid 37. Under sin livstid sålde han endast en enda tavla. Holländaren har på många vis format den romantiska bilden av den missförstådde konstnären - ensam, mystisk, plågad, begåvad och erkänd först efter en för tidig död. Men var det verkligen ett självmord?

Man kan undra om Van Gogh inte hade skurit av sig sitt andra öra av ren förvåning om någon berättat för honom om det här filmprojektet. Verkliga skådespelare som Saoirse Ronan och Chris O'Dowd har filmats framför greenscreen för att sen, genom rotoskop-teknik (som känns igen från “Waking Life” och “A Scanner Darkly”) målas av – bildruta för bildruta, för att bilda en hel långfilm. Historien har formats som en drömsk konstvandring där mängder av Vincent van Goghs mest kända alster letar sig in i narrativet för att sen upplösas i lekfullt grafiska övergångar.

Ni har aldrig sett något liknande, för något liknande har aldrig tidigare gjorts. Ett galleri kommer till liv inför våra ögon och vi får kliva rakt in i Van Goghs myllrande, sensuellt sviktande bildvärld. Dialogen matchar aldrig Van Goghs djärva kontrastrika bildvärld och även om den stillsamma, odramatiska resan vi tas med på inte riktigt fyller ut långfilmsformatet så har de hårda penseldragen tillräckligt med dragningskraft för att fängsla sin publik.