Luca 2021

Gnistrande havsbottnar, skojiga småfiskar, och snackiga sjödjur. Nej, det är inte ”Hitta Nemo” vi har dykt ner i, utan ett nytt och fräscht Pixaräventyr som vi får ta oss en simtur med. Likt Disneyprinsessan Ariel är den unge Luca intresserad av vad som egentligen döljer sig ovan ytan, något som ett sjömonster som honom borde hålla tassarna ifrån. När han lär känna jämngamla Alberto - som kanske är lite väl våghalsad till och med för sitt eget bästa - så bubblar nyfikenheten över.

De två pojkarna hittar en trevande vänskap i varandra och möjligheten i att utforska den stora vida världen där ute för dem till närmsta mysiga italienska by. I hamnen möter de yrvädret Guilia som har siktet inställd på att vinna stadens triathlon; en äkta italiensk stadsfest där det tävlas i simning, cykling, och givetvis i att äta pasta. En helt ny värld har öppnats för de nyfikna pojkarna, om de nu bara lyckas undvika att nämna den lilla detaljen att de egentligen är sjömonster.

De senaste årens Pixar-filmer såsom ”Insidan ut” (2015), ”Framåt” (2020), och nu senast ”Själen” (2020) har bjudit på fina barnäventyr med en lite tyngre grund att stå på. Det har berört ända in i själen, pun intended, att se barn kämpa med depressiva tankar, sorg, och tankar om vad döden egentligen kan innebära. Alltid lika vackert berättat genom Pixars ömsom skojfriska, ömsom färgstarka ögon.

I ”Luca” möter vi en betydligt enklare historia än vad vi är vana vid. Det är sparsamt med karaktärer, sidospår, och till och med miljöer. I stället har fokus och energi lagts på detaljer och att måla en härligt realistisk sagovärld, något som får mig att dra paralleller till andra animerade filmer såsom de många äventyren från japanska Studio Ghibli, där miljön och estetiken spelar minst lika stor huvudroll som tja, den riktiga huvudrollen.

Vare sig du vill det eller inte, så kommer du efter att ha sett ”Luca” dagdrömma dig bort till ett liv med snabba vespor och välsmakande berg av spaghetti. Det kanske är pandemi- och karantänlivet som spökar, men sällan har en film sålt in en restur till den vackra italienska kusten så bra. De glada färgerna, det blänkande havsvågorna, de pittoreska italienska gränderna – ”Luca” är vacker in i den minsta detalj och hantverk.

”Luca” är en rättfram och gripande historia som är mycket enkel att älska. Ja visst, det går att läsa djupare in i historien och tolka hit och dit, men på något sätt är det befriande att det inte uppenbart både ska vara en film som tvunget tilltalar barn såväl som vuxna. Det enkla och vackra kan likväl vara en styrka – ibland behövs det inte mycket mer än bländande estetik och en hjärtevärmande historia för att skapa magi.

 

▸ "Luca" finns att streama på Disney+