Lust, Caution 2007

Ang Lee själv beskriver den här filmen som en blandning mellan film noir och kinesisk teatermelodram med politiska förtecken. Och vem kan säga emot regissörens egna ord?

Man kan även kalla den märklig och makalös. Genom åren har vi vant oss vid att Lee eftersträvar variation (kinesisk indie, engelska kammardramer, förnyandet av martial artsrullen) men man tänker kanske mindre på att han är en regissör som gör filmer så unika att de omdefinierar dessa genrer.

I ”Ice Storm” visade outsidern Lee sjuttiotalets USA med isande objektivitet och torr humor. Med ”Brokeback Mountain” gjorde han upp med fördomar genom att skildra kärlek mellan cowboys - män som utgör själva definitionen av amerikansk machokultur. Inte ens den ambitiösa superhjältefilmen ”Hulk” – enligt många Lees största misslyckande i regissörsstolen – är jämförbar med de många lågvattenmärkena i genren.

 ”Lust, Caution” är liksom ”Hulk” en genrehybrid. Skillnaden är att Lee här lyckas med alla sina föresatser. Historien är baserad på en novell av en kvinnlig författare (precis som ”Brokeback Mountain”) som utspelas i Kina och med alltigenom kinesisk ensemble. Det här är första filmen som låter ana en politisk nerv i regissören och som sådan blir den aldrig tung, eller intern.

Historien är förlagd under andra världskriget och kretsar kring en grupp unga teaterstuderande med kommunistiska sympatier samt deras planer på att mörda mr Yee. Han är en despotisk medlöpare till den japanska ockupationen av landet och en farlig man som i sin ser till att undanröja folk vid minsta tecken på fara. Studenterna bestämmer sig snart för att den mest lovande skådespelerskan bland dem - Wong - ska förföra Yee.

Wong ska spela en gift överklasskvinna som han ska bli attraherad av och inleda en affär med. Planen går i lås. Att komma åt den (befogat) paranoide Yee visar sig dock svårare än väntat – och under tiden dras den tidigare oskulden Wei in i en spiral av lögner och sexuell sadism…

Det är här de omskrivna sexscenerna kommer in i bilden. Kanske kunde man tro att den kinesiska censuren gör mycket väsen för ingenting – men faktum är att scenerna är oväntat starka. Med ”Lust, Caution” överträder Lee definitivt en gräns som tidigare barnvänlig regissör.

Filmen visar upp en rå och otyglad sexualitet med tydligt sado-masochistiska inslag helt utan skygglappar. Erotiken exploderar orgasmiskt och kontrasterar starkt mot de återhållsamma scener. Men det slutar inte där. I ett passionerat drag som kan klassas som antingen världsklass i artistisk integritet eller ogenomtänkt högmod raserar Lee all goodwill han har byggt upp med åratal av stabilt utmejslade, familjevänliga filmer. Sexet som Lee visar är närapå lika grafiskt som det i ”Shortbus”. Det växande mörkret i filmen får sitt utlopp i en grafiskt utmejslad och utdragen våldsscen som närmast påminner om någon av Cronenbergs senaste filmer med Viggo Mortensen.

Men man ska inte för en sekund mörkret skymmer Ang Lees öga för detaljer eller skönhet. Tvärtom finns det små ömma ögonblick i ”Lust, Caution” som ristar in historiens svärta än smärtsammare. I några scener liknar filmen något av Kar Wai Wong. Den täta thrillerstämningen håller en i schack från första stund. Man känner ett tvång att veta hur historien fortsätter – från den inledande återblicken med en underskön Wei som förföriskt smörjer sig med parfym, till händelserna som leder till samma scen… och bortom den. Under färdens gång fröjdas ögonen åt visuell skönhet och de magnifika musikmotiven av Alexandre Desplat.

Nykomlingen Wei Tang trollbinder som Wong, en emotionellt skör tjej som iklär sig rollen av kombinerad lyxhustru och femme fatale. Det är en tolkning som är minnesvärt, gripande och försätter etablerade skådespelerskor i skuggan. Tony Leung som mr Yee är inte mindre mästerlig utan ingjuter den föraktlige mannen med mänsklighet och smärta. Tillsammans, i kombination med Lees välavvägda och storslagna regi slår de fram gnistor i ens sinnen.

”Lust, Caution” är ett prov på artistisk integritet i världsklass. Ett återkallande av det förflutna som gör det oupphörligt laddat, spännande och angeläget för en publik långt utanför Kinas gränser.